Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
sådan på kyrkan efter mönstret av det preussiska
synodalväsen-"det. Redan funnos en del organisationsformer, såsom kyrkoråd,
präst- och kyrkomöten, men vad hade dessa egentligen uträttat?
Kyrkorådets arbete inskränkte sig huvudsakligen till att upprätta
inkomst- och utgiftsstat för församlingen samt att emellanåt
draga i härnad mot de andliga och religiösa rörelser, som uppstode
inom dess område. Men annat hade man icke att vänta, då i
kyrkorådet insattes personer, som voro helt och hållet
ointresserade i religiöst hänseende, och då deras inval skedde efter fyrk.
Och vad kyrkomötena anginge, ville talaren nästan giva den
person rätt, som påstod, att om man komparerade ordet dålig,
finge man ett rätt uttryck för de tre första kyrkomötenas
verksamhet. Det första var dåligt, hade denne sagt, det andra var sämre,
och det tredje var sämst. Man finge icke grumla bort den
sanningen, att själva statskyrkosystemet vore falskt, och därför
borde strävandet gå ut på att lösgöra kyrkan från statens
förmynder-skap. Först då kunde hon bliva till stor välsignelse. Emellertid
borde man låta henne stå, sådan hon var. Hon hade åtminstone
värde såsom en gammal antikvitet.
Att dessa, som levde i frikyrkorörelsens första dagar och sågo
denna rörelse med allt större fart utbreda sig, trodde, att tiden
för kyrkans skiljande från staten var närmare, än vad den visat
sig vara, är ganska förklarligt. Detta i synnerhet, om de, såsom
fallet var med Ekman, voro genomglödgade av frikyrkoidén och
tillika optimister. När det anmärktes mot honom, att man
väntat, det han från sin ståndpunkt skulle ha påyrkat, att
statskyrkan skulle falla och icke stå, replikerade han, att han tagit för
avgjort, att man skulle förstå, vad han menade, även om visan
var halvkväden. Han menade: låt den stå, låt den stå! Den
skulle nog ändå snart falla. Emellertid föll motionen.
Samma synpunkter hade han tillfälle att framhålla, då vid
nästa plenum en kunglig proposition om ett anslag å 500,000
kronor för Uppsala domkyrkas restaurering förelåg till
behandling och avgörande. Meningen med anslaget var egentligen att
söka återställa domkyrkans torn i deras ursprungliga skick, såvitt
detta nämligen läte sig göra. Greve Sparre talade i ett nog så
pate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
