Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
ett klokt, förståndigt och rättvist sätt. Emellertid har icke
heller denna fråga ännu ordnats i full överensstämmelse med
Ekmans och de övriga frikyrkomännens krav vid 1885 års
riksdag, men vad de under den tiden sådde, håller dock på att mogna
till skörd.
Liksom tullfrågan började bli brännande, hade försvarsfrågan
länge varit det och lagt beslag på statsmakternas intresse.
Förslag hade av k. m:t framlagts riksdag efter riksdag utan att
leda till något resultat. Det på den tiden mäktiga
lantmanna-partiet motsatte sig i allmänhet varje utökning av övningstiden
för beväringen, därest jorden icke fullständigt befriades från
roteringsbesväret och grundskatterna, »dessa sekelgamla
orättvisor», som påvilade henne. Frågan måste följaktligen lösas i
kompromissens tecken. Vid 1885 års riksdag framlade den
Themptanderska ministären proposition om att de värnpliktigas
övningstid skulle förlängas med 18 dagar eller från 30 till 48,
samt att såsom vederlag härför en avskrivning av 30 procent i
fråga om såväl grundskatterna som rust- och roteringsbördorna
skulle äga rum. Dessutom skulle värnpliktstiden utsträckas att
omfatta 20 år, därav 12 år i beväringens båda uppbåd samt 8
år i landsstormen.
Sedan första kammaren bifallit och andra kammaren efter
en mycket lång debatt avslagit det av vederbörande utskott
tillstyrkta förslaget, framlades ett sammanjämkningsförslag, som
antogs. Enligt detta kom övningstiden att utgöra 42 dagar och
värnplikstiden att utsträckas till 12 år i stället för föreslagna
20. Ekman hade ordet i frågan för att uttala en protest mot
de beskyllningar för bristande fosterlandskärlek, som riktats mot
dem vilka ansåge sig förhindrade att säga ja och amen till allt,
vad k. m:t och utskottet föreslagit. Han trodde, att dessa
vore lika fosterlandsälskande och lika manliga som de vilka inga
skrupler hyste mot att godtaga förslaget. Dessa senare ville han
uppmana att visa sin fosterlandskärlek och den manlighet, de
talat om, genom att gå lantmannapartiet och jordbrukets idkare
till mötes i deras begäran att få de bördor avlyftade, som de
länge nog måst bära. Manligheten låge nämligen icke uti att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
