Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
lertid föll den framåt. Efter 30 års förlopp hade statsmakterna
beslutat att genomföra den valfrihet, som Ekman i sin motion
påyrkade, och frihet för alla svenska medborgare att ingå
civiläktenskap blivit en verklighet. Den andra av Ekman under
debatten berörda frågan, nämligen rätten att utträda ur
statskyrkan utan skyldighet att uppgiva det samfund, till vilket man
vill övergå — en fråga, till vilken han upprepade gånger under
sin riksdagstid återkom — väntar ännu på sin fullgiltiga
lösning, men även den kommer med stor sannolikhet att under den
närmaste tiden bli en verklighet.
Ofta händer det, att personer, som såsom föredragshållare
1 skilda ämnen anses ha ordet i sin makt, dock icke lyckas vinna
något gehör såsom riksdagstalare. Anledningen härtill är rätt
svår att förklara. Ekman ’visade sig emellertid redan vid sitt
första framträdande vara en ganska god riksdagsdebattör och
skicklig i replikens konst, vilket senare brukar räknas en
riksdagsman till icke liten förtjänst. Snart förelåg en annan fråga,
som intresserade honom och i vilken han uppträdde. Den gällde
upphävande av kyrkoherdes självskrivenhet såsom
skolrådsord-förande, varom en annan liberal värmlänning motionerat.
Naturligtvis understödde Ekman motionen och gjorde gällande, att
det vore ett misstroendevotum mot kommunerna att icke vilja
lämna dem rätt att själva’välja ordförande i sina skolråd. Andra
viktiga uppdrag, såsom val av riksdagsmän, landstingsmän m. fl.,
hade man överlämnat åt kommunerna, och då detta gått bra, finge
man anse dem sitta inne även med förmågan att utse personer,
som vore lämpliga att främja folkskolesaken.
Det nyvaknade religiösa intresse, som utmärkte 80-talet,
åtföljdes helt naturligt av nitälskan och kamp för ökad
folknykterhet. Det behöver knappt sägas, att alla de frikyrkliga
representanterna voro varma nykterhetsvänner, som med talang och
hurtigt mod gingo till anfall mot det mäktiga spritintressets
talrika förskansningar. Klart är, att Ekman skulle deltaga i denna
kamp, så ofta tillfälle gavs. Och tillfällena blevo rätt många.
Det ivar i synnerhet hans kämpabroder P. Waldenström, som
vid denna tid genom sina motioner drog försorg om att nykter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
