Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dividen därom, att det med honom måste komma till en hel
hjärteför-ändring, om han såsom en sann kristen skall kunna begynna föra ett
kristligt leverne.» (Ekman: Bibelskolan.)
Angående de frikyrklige och konfirmationen fortsätter Ekman:
30. »Vad nu särskilt angår de frikyrkligas ställning till
konfirmationen, så återstår därutinnan ännu mycket att önska. Själva hava de
skilt sig från statskyrkan, dels emedan de insett, att den ej är en Jesu
Kristi församling, dels emedan de anse, att den i många viktiga
läro-punkter far vilse, dels emedan de funnit, att många av dess kyrkobruk
äro obibliska. De deltaga därför icke i dess gudstjänstövningar utan söka
sin egen uppbyggelse på annat håll. Men samtidigt sända de sina barn
— dessa dyrbara gåvor, som Gud givit dem att uppfostra till hans
tjänst — dit, där de själva ieke vilja vara, och där man i barnen
inpräglar en mängd läromeningar, som föräldrarna själva anse vara
obibliska, såsom t. ex. om försoningen, om rättfärdiggörelsen, om
församlingen m. m. Ja, de draga icke i betänkande att sända sina barn till en
nattvardsskola, där man varnar dem för den närvarande andliga rörelsen
och där man måhända stämplar deras egna föräldrar såsom villoandar,
för vilka man på allt sätt må taga sig till vara. Ett sådant förhållande
kan icke i längden få fortfara, emedan allt, som är osant förr eller senare
fördärvar även den allra bästa plantering på det andliga området. Vi
må ihågkomma, att vår ungdom är framtidens folk; och vilja vi, att den
närvarande andliga och frikyrkliga rörelsen skall bliva ej blott en
övergående företeelse, som endast för några år skall finnas till på historiens
blad, utan att den skall hava någon framtid för sig, så må vi på allvar
vakta oss för att införa vår ungdom i samma falska kyrkliga ställning,
varifrån vi själva genom Guds barmhärtighet och efter mycket Andens
arbete utkommit.»
»Det synes även, som man icke skulle hava synnerlig aktning för sin
egen övertygelse, då man utan vidare kan sända sina barn att undervisas
där, varest man på förhand vet, att de bibringas en kunskap, som enligt
ens egen övertygelse står i uppenbar strid mot Bibelns sanningar. Ett
sådant tillvägagående är dessutom egnat att hos barnen undergräva den
aktning och det förtroende till föräldrarna, som är av så stor vikt för en rätt
och välsignelserik barnauppfostran. Barnen giva noga akt på huru
föräldrarna gå till väga och måste finna det underligt, att far och mor sända dem
till prästen för att av honom undervisas och införas såsom ’fullmyndige’
medlemmar i statskyrkan, under det att de själva varken vilja hava något
att skaffa med kyrka eller präst. En sådan motsägelse i föräldrarnas
handlingssätt kan icke hava någon god inverkan på barnens moraliska känsla
utan verkar sedligt förslappande. De troende föräldrarna må därför med
allvar vakna upp ö"er denna sak, om de ej vilja draga över sig ett drygt
ansvar.»
»Slutligen är ett sådant tillvägagående ägnat att hos de utomstående
verka missaktning för de frireligiösas andliga ställning, då de tycka sig
märka, att dessa, såsom de säga, ej veta vad de vilja. Men vad värre är:
denna missaktning stannar ej blott därvid, utan det är fara värt, att
mången därigenom får missaktning för själva kristendomen, så att han
kastar alltsammans över bord. O, må vi. icke gencm vårt beteende draga
vanära över Herrens sak!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
