Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
förlåter icke synder för »Kristi skull» utan för sin egen skull, ty
han är själv kärlek och oföränderligt rättfärdig. — Denna
läro-åskådning väckte då, såsom vi veta, ett allmänt och oerhört
uppseende. Att börja med gillades den av blott ett fåtal; de allra
flesta motsade den och bland dessa isynnerhet statskyrkans
präster. Men ingen regel utan undantag. Dåvarande komministern i
Ockelbo, E. J. Ekman, hade, såsom vi förut sett, redan fått sina
ögon öppna för det oriktiga och grundlösa i många av de
kyrkliga dogmerna, då dessa granskades i Guds ords ljus, och fann
därför snart, att t. ex. den gamla lärosatsen om satisfaktionen eller
gottgörelsen och betalningen till Gud för begången synd icke
kunde vara i Guds ord grundad. Att Gud skulle taga betalning med ett
så högt pris som sin enfödde sons blod för att kunna låta beveka
sig att förlåta ångerfulla syndare deras synder, det föreföll honom
alldeles orimligt. Icke ville Gud, som är kärlek, taga betalt för att
rädda syndare eller vara på det sättet vred, att han kunde
försonas genom en annans död — Gud, från vilken all god och
fullkomlig gåva kommer. Bort det! När därför Waldenströms lära
om försoningen kom till Ekmans öron, fann denne däri sanningen
med sådan kraft och klarhet framburen, att han med hela sin
glödande hänförelse därtill gav sitt trofasta bifall samt därefter blev
en pålitlig vän till denna och andra närstående evangeliska
lärosatser, som av lektor Waldenström vid den tiden fördes fram i
ljuset. När därför vid de stora predikantmötena i Stockholm
åren 1876, 1877 och 1878 läran om försoningen,
rättfärdiggörel-sen, församlingen, missionen o. d. avhandlades, stod Ekman
såsom en upplyst, pålitlig vän vid Waldenströms sida, endräktigt
kämpande för samma läroåskådning enligt Guds ord och delande
med honom i denna och andra evangeliska frågor då och under
närmaste framtiden ljuvt och lett, »ära och smälek, ont rykte och
gott rykte.» Också har man anmärkt, att Waldenström i sin
reformatoriska kamp i Sverige hade i Ekman en skicklig
medhjälpare på samma sätt som under den evangeliska reformationen i
Tyskland Luther i Melankton.
to. De skrifter, i vilka Ekman nedlagt sina viktigaste tankar
om försoningen, äro: Den lidande och korsfäste Kristus, utgiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
