Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VESTGÖTEN OCH INDIANEN. 325
återstoden af sina lefnadsdagar, fri från åsynen af det för-
hatliga "yankeeslägtet.”
Var det underligt, om en storm rasade i den gamles bröst,
då alla dessa mörka "taflor ur verkligheten” passerade revy
för hans själs ögon? Var det underligt, att hämndens känslor
blandade med den bittra smärtans gåfvo sig luft från de
sammanpressade läpparne?
«eOlycklig” — så ljöd det från desamma — "’var den stund,
då jag beslutade att utvandra till Amerika. Tusenfalt lyckli-
gare både i tiden och i evigheten hade mina barn blifvit i det
fattiga Sverige, än hvad de blifvit här. Förbannelse icke öfver
landet, ty det är godt, men öfver folket, ty det är ondt! För-
bannelse öfver allt hvad "yankee” heter, öfver alla dem, hvilka
störtat mig och de mina i olyckans och förderfvets djup!”
Sedan han yttrat dessa ord, vände han sig om, och hans
blickar föllo åter på den uppslagna bibeln, hvilken låg stödd
mot Hoofs postilla och psalmboken, de enda böcker, som
funnos i den lilla stugan. Mulen som ett åskmoln satte han
de båglösa glasögonen på näsan och började att med låg
röst läsa rad efter rad, vers efter vers, mera såsom det syntes
för att bortjaga de dystra minnena, hvilka såsom skräck-
gestalter uppdöko, än för att hemta ljus, tröst och ledning af
de eviga orden.
Men ju längre läsningen fortfor, ju mer vek det mörka
molnet från pannan, och bilderna af de samvetslöse äfven-
tyrarne och bedragarne, de oredlige affärsmännen och de
hjärtlösa bolagsmännen, hvilka voro snart sagdt de ende
"famerikaner” den åldrige mannen under sitt vexlingsrika ny-
byggarelif lärt känna, försvunno, och uppmärksamheten fästes
istället vid de lästa ordens innehåll. Stormen hade snart rasat
ut i den gamles bröst, och vid läsningen af dessa ord: ’"Så säger
Herren, Herren: hämnden är min, och jag skall vedergälla’t”,
tycktes det ostörda lugnet inträda.
«Så är det”, sade den gamle, "Herren är den bäste häm-
naren!” Med sammanknäppta händer satt gubben efter en
Oriqir
igitized by (SOC gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
