Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 AMERIKANSKA MINNEN.
klaringen. Under det att den ena parten med kraft betonade,
att "ingen öfverhet är utan af Gud”, samt anförde apostelns
ord: "Derför måsten I ock skatt gifva, ty de äro Guds tje-
nare, som sådant skola sköta” (Rom. 13: 6), så upprepade
den andra parten det gammaltestamentliga språket: "Då
Israel såg, att konungen icke ville höra dem, gaf folket konun-
gen ett svar och sade: hvad del hafva vi i David eller arf i
Isai son” (1 Kon. 12: 6). Tyranni är ingen regering, evan-
gelium lofvar frihet, ärorik frihet (glorious liberty).” ’"Men
evangelium”, invände motparten, ’"’tillåter icke ens uppror
mot en öfverhet, som behandlar folket som trälar, ty aposteln
säger: ’""Trälarne, som under ok äro, skola hålla sina herrar
all ära värda, på det att Guds namn och lärdom icke skall
försmädd varda” (1 Tim. 6: 1), de skola med all fruktan vara
underdåniga "icke allenast dem godom och saktmodigom,
utan ock dem genvördigom” (1 Pet. 2: 18). "Det gäller våra
negerslafvar”, invände den andra parten, "det gäller dem, som
icke äro våra jämlikar, dem, som icke ega några rättigheter,
endast skyldigheter.” ’Men säger då icke sjelfständighets-
förklaringen,” inföll den förra parten, "att alla människor
skapades lika, med vissa oförytterliga rättigheter och följakt-
ligen äfven med pligter, till hvilka hör just den, om hvilken
aposteln talar?”
Så fortsattes den religiös-politiska tvisten, till dess att den
på många ställen ledde till handgripligheter, till strid granne
mot granne, till hemska dåd, som vårt lands historieskrifvare
helst med tystnad förbigå. Den svagare parten, de rojalisti-
ske kolonisterna, dukade härvid under, dödades eller lands-
förvisades. "Ofta var antalet lifdömda så stort, att det i
bokstaflig mening fattades rep att hänga dem i.” De, hvilka
af det oförsonliga partihatet landsförvistes, förbjödos vid
lifsstraff att återvända.
Sedan all kritik och allt motstånd på dylikt sätt ned-
tystats och tillintetgjorts, vågade ingen göra en anmärkning
mot den heliga "frihetsurkunden.” Det låter dock icke för-
FER Goc gle PRINCETON UNIVERSITY
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
