- Project Runeberg -  Valda skrifter I. /
19

(1892) Author: Johan Alfred Enander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN DRÖM. 19

eggat sin man till nidingsdåd, att om nattetid med 35 man
öfverfalla de intet ondt anande bröderna och deras 30 män,
hörde jag vapen rassla och dödshugg klinga, tills alla de
vapenlösa männen nedhuggits, hvarefter Frödis sjelf dödade
5 qvarvarande qvinnor, som "segrarne” med bestämd röst
vägrade att dräpa. Till sist ljöd den onda qvinnans hotelser
till sina män: "Om oss varder beskärdt att komma till Grön-
land, skall jag taga den af lifvet, som säger något om dessa
tilldragelser.” Skådesplatsen för det mörka dådet inhöljdes
derefter i ett ogenomträngligt mörker.

Mansålder efter mansålder, ja ett helt sekel rullade i evig-
hetens haf, innan föremålen å land kunde åter urskiljas. Då
dimman skingrades, skref man redan 1121. En bördig väl-
odlad bygd sågs nu, der Leif bygt sina bodar och der Torfinn
Karlsefne drifvit sin byteshandel. I den stora byn med dess
många väldiga rödmålade timmerstugor, från hvilkas tak
röken hvirflade i lätta moln, höjde sig en smärt tornspira,
vittnande om, att andens ödemarker brutits så väl som
naturens. Icke obetydliga folkskaror, klädda i drägter, lik-
nande dem man än i dag får se i det minnesrika Dalarnes
socknar, i vissa af det härliga Södermanlands nejder, i Norges
af fjäll hägnade dalar och å det sagorika Island, tåga i hög-
tidlig procession ned till strandbryggan. Här har ett nor-
diskt skepp åter kastat ankar. Högt uppe på däcket står en
reslig »man med silfverhår, som böljar för vinden. Han är
klädd, icke i pansarskjorta, utan i mess-skrud, han har på
hufvudet, icke hjälm, utan en guldstickad mitra, han håller i
sin hand, icke ett tveeggadt svärd, utan ett krucifix af silfver.
Nära honom stå några munkar i mörka kåpor, bärande under
armarne pergamentsböcker, frukten af deras årslånga arbeten
inom klostermurarne. Företrädd af korgossar, hvilka svänga
förgylda rökelsekar, stiger den ärevördige mannen ned i
skeppsbåten, som styr mot land, under det att folket på
stranden med glädje hviskar: "Nu kommer vår i Lund vigde

Original from

pigitized by (FOG gle PRINCETON UNIVERSITY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejavalda/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free