Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beställa (Gustaf II Adolf s. 1), ther at besökia Fienden (Girs
E. XIV s. 69), Thet til at fort ställa (ib.).
På samma sätt stå bestämningar till participia, adjektiver
o. d., som fungera såsom predikatsfyllnader framför dessa, t. ex.
om personen .. är .. med laster bekajat (Chronander Bel. s. 172),
the äro både Gudz försyyn, eeld, watn och tiufwar vnderkastade
(ib. s. 173), at han är .. aff ringa slächt vthkommen (ib. s. 174),
bleff .. medh spåtska Ordh affwijst (Girs E. XIV s. 69).
Det finita verbet sättes i bisatser sist isynnerhet i mera
högtidlig stil (samt då sådan parodieras [1]) och i mera vårdad
normalprosa; dock förekommer denna ordställning äfven
annorstädes synnerligen ofta. Ex.: om wi sakerne icke så til ända
föra kunde (Gustaf II Adolf s. 210), hwilket min högsta tröst
är (Chronander Bel. s. 186), som .. tigh til ächta .. begärade
(ib. s. 170), hwilken thera tig bäst behagar (ib. s. 171), hwadh
iagh them swarar (ib.) at the .. sigh vthi echtenskap .. inlåta
(ib.), samt ännu hos Disa 1687: som tu .. oss affsade (s. 29),
som jagh henne gaff (s. 34), att jagh så oskyldigh bliffver (ib.)
m. fl. m. fl.
Då relativpronominet är utelämnadt, står i regeln
predikatsverbet sist; i alla händelser kan det finita verbet ej stå
närmast den plats, som subjektet skulle ha intagit. Exempel
anföras ofvan s. 177 f.
Om det finita verbet — vanligen ett modalt hjälpverb —
styr en infinitiv, står däremot ofta infinitiven sist [2], t. ex. at
Fienden intet .. skulle mehra vthkomma (Girs E. XIV s. 69),
effter mitt förstånd sig icke än så widt kan sträckia (Chronander
Bel. s. 171), hwad .. fadher tycker migh rådeligast wara (ib.) [3].
Icke heller står i allmänhet det finita verbet sist i sammansatta
tidsformer med vara: hwar aff iagh är twehogse blifwen (ib. s.
174), at han är .. aff ringa slächt vthkommen (ib.). Ett annat
undantag bilda också de fall, då bestämningarna äro korrelat
till följande relativsatser, såsom är ey häller rådeligit at
föräldrarna twingia, hoota eller för mycket locka sina döttrar til the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
