Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1600-talets förra hälft (t. ex. Asteroph. Tisbe s. 47, Chronander Bel.
s. 140); hos Disa 1687 växlar den opersonliga konstruktionen
med den personliga, t. ex. oss tycker (s. 29), men han tychte
(s. 28); = fsv. hanum þykkir (inhemskt uttryck), motsvarande
mlt. my duncket, ty. mich (mir) dünkt o. s. v.;
migh täckes är vanligt. Vid infinitiver förekomma dock
äfven personlig konstruktion: Brasck FP s. 40 har såväl Ehr
täcktes .. hafwa som j täcktes .. komma;
migh undrar (Asteroph. Tisbe s. 43), jfr iagh vndrar (ib.
s. 10) och vndrar iagh migh (ib. s. 19), jfr ofvan s. 183;
migh ångrar (Asteroph. Tisbe s. 31).
Afvenså lefver den opersonliga konstruktionen af behaga,
som i fsv. (i bet. 1 hos Sdw.) är allenarådande, ännu kvar, t. ex.
behagar tigh (Chronander Bel. s. 177). Men därjämte: som han
behagar (Beronius Reb. s. 330).
Verbet hopas konstrueras i fsv. såväl personligt som
opersonligt. Ännu hos Holof. s. 2 (c. 1599) förekommer mig hoppes.
Men Mess. s. 68 har iagh hoppas.
Samma dubbelkonstruktion har i fsv. äfven koma i hugh
’komma ihåg, komma att tänka på’. Från våra källor har jag
antecknat det kommer mig ihugh (Disa 1687, s. 32). Däremot:
jagh . . kommit ihugh (ib. s. 30), du will sedan komma mig ihog
(Putzdrummel s. 76).
Omvändt ersättes vid förtryta personobjektet ofta med
personsubjekt: Sådant förtryter jagh (Brasck FP s. 95), the . . måtte
wäl förtryta (Girs G. I s. 123). Därjämte förekommer dock
personobjekt: Haffua warit fången henne förtrööt (Mess. s. 148).
Skiljbar sammansättning, där nsv. (uteslutande eller
vanligast) har oskiljbar uppvisa (i vissa fall saknas dock direkt
motsvarighet i nsv.):
led af ’afled’ (Börk Dar. s. 42); lupo aff ’aflöpte’ (Girs
E. XIV s. 83); skaffade af ’afskaffade’ (Gustaf II Adolf s. 83);
stå af (imper.) ’afstå’ (C. Gripenhielm Hans. 4: 303); sägher aff
(pres. ind.) afsäger (sig) (rijket Prytz G. I s. 45); träder aff
(imper.) ’tagen afträde’ (Kolmodin Gen. Aeth. s. 299); — faller
an (pres. ind.) ’anfaller’ (Mess. s. 131); grijper an (pres. ind.)
’angriper’ (Girs G. I s. 111), gripas an (inf.) ’angripas’ (Börk s.
29); går an(n) (pres. ind.) 1) ’angår, rör’ (Disa 1687, s. 29), 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
