Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på -lig(h)a, t. ex. gruffweligha (Rond. JR s. 9), hierteligha
(ib. s. 56), hårdeligha (s. 100), storliga (Beronius Reb. s. 346);
jfr fsv. visselika (yngre -ligha) o. d.;
på -lig(h)an, t. ex. faderligan (Brasck FP s. 4), gemenligan
(Mess. s. 203), manligan (s. 28), nyligan (ib. flera ggr), storlighan
(s. 26), wisserligan (s. 203, Prytz G. I [1]), ynkeligan (Mess. s. 188);
jfr y. fsv. nylekan, nyligan o. d.; formen har uppkommit genom
kontamination af mlt. adv. på -liken och fsv. på -lika, -lig(h)a,
hvar om Tamm Tränne tyska ändelser s. 28 följ.
Här må för jämförelsens skull äfven anföras de på -lig(h),
t. ex. hemligh (Asteroph. Tisbe s. 45), underdåneligh, hierteligh
(ib. s. 47 och för öfrigt, som det synes, regelbundet), fliteligh
(Mess.[2]), försichteligh (s. 44), högeligh (s. 27), lönligh (s. 40),
nämligh, nembligh (Mess.[3], Beronius Reb. s. 346), passeligh (Rond.
JR s. 93), wisserligh (Mess. s. 29 2 ggr, 64, 67, 71, Rond. JR s.
65), wisseligh (Rond. JR s. 65), ährligh (s. 65). Under 1600-talets
senare hälft bortfaller i talspråket ofta g(h), hvarom ofvan s. 79.
Denna typ finns enl. Tamm i sv. redan tidigt på 1400-talet i
formen -lik, åtminstone i versslut. »Redan i mlt. måste ha
brukats adverb på -lik (i talspråk)» [4]. Dock anser Tamm, att -li(g)
kan vara en rent svensk form; jfr i nutida talspråk fasli lärd o. d.
Som af exempelsamlingen framgår, förekommer stundom
ett adverb under olika former å samma sida; så t. ex.
wisserligh och wisserlighen, storliga och storligen.
på -a, t. ex. hemma, heema ’hemma’ (passim; jfr hem[m]an
nedan); hit höra äfven de på -lunda (jfr s. 166), på -lig(h)a ofvan,
på -la: arla och särla (Chronander Bel. s. 110); reda ’redan’
(Disa 1687, s. 34), fsv. redha jämte redho, är en försvenskning
af mlt. rêde; om denna typ se Noreen Aschw. gr. § 471. 1;
på -an: dessa äro i regel riktningsadverb, som svara på
frågan ’hvarifrån?’, t. ex. hwadhan ’hvarifrån’ (Prytz G. I s. 42),
hädhan ’härifrån’ (ib. s. 45); men stundom uppträda äfven andra
betydelser, såsom hemman ’hemma’ (Rond. JR s. 14, 32), heeman
i samma betydelse (Brasck FP s. 7) jämte heema (s. 9), nordan
vth ’norr ut’ (Mess. s. 7) jämte nordh vth (ib. s. 19), jfr fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
