Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreg. kapitel (om talspråket) samt med de nedan s. 160
anförda supin- och participformerna på -d, -t för nsv. (högspråk)
-ad, -a(d)t.
Som af det ofvanstående framgår, lefva de flesta här
omtalade former på -te (-de) kvar i nsv. talspråk, men ha däremot
i högspråket försvunnit. Utdöda äro blott få, såsom gäste,
hvilte, mörde, skrände, tröste. Den allmänna öfvergång af III
konjugationens verb till typen kalla, som man för skriftspråkets
vidkommande har att konstatera, synes sålunda först under
1700-talet (och 1800-talet?) ha försiggått.
γ) omljudd stamvokal, där nsv. har oomljudd:
gläddes ’gladdes’ (Mess. s. 218), fsv. glædde(s); länte
’lånade, lånte’ (jfr β); läste ’låste’ (Rond. JR s. 56) = fsv., kvar i
nsv. hvardagsspråk; wäände ’vande’ (Mess. s. 42), analogisk
nybildning, fsv. har oomljudd vokal; andra ex. se Noreen Col.
s. xxv.
oomljudd stamvokal, där nsv. har omljudd:
folgde ’följde’ (Brasck FP s. 8, 88) = fsv. folgde, däremot
fölgde (Chronander Surge s. 81) = fsv. følgþe, jfr folgde Girs
G. I s. 141 2 ggr, fulfolgde ib. s. 144 samt förfolgt Brasck,
hvarom nedan; förtalte ’förtäljde’ (U. Hiärne Strat.,
Noreen-Meyer s. 138); kraf(f)de ’kräfde’ (Girs G. I s. 122, Tiällmann s. 212)
= fsv.; warde ’värjde’ (Girs E. XIV s. 95) = fsv., hvarjämte wärde
(Mess. s. 249, Girs E. XIV s. 70); öffwerhulde ’öfverhöljde’ (Hund
E. XIV str. 374) = fsv. hulde. Ännu hos Sahlstedt Gramm. 1769,
s. 62 anföras qwafde ’kväfde’ och tamde ’tämjde’ som
normalformer.
δ) -de, -te, -dde för nsv. stark böjning:
hinde ’hann’ (1634, 1639), hinte (Gustaf II Adolf s. 498,
Orf. o. Euryd. s. 89), vanliga former äfven under 1700-talen[1],
fsv. hinte, jfr sup. hint nedan och ofvan s. 93; lidde ’led’ (Mess.
s. 32), användt af en allmogeman, fsv. leþ; spriddes ’spriddes,
spreds’ (ib. s. 88), jfr fsv. spre(e)dde. Här kan äfven erinras om
talspråksformerna siungde ’sjöng’ (Runius 1712) och tillbiudde
’tillbjöd’ (Börk Dar.), hvarom s. 92.
ε) kunne ’kunde’, nästan regelbundet under 1600-talets förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
