Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta slags utbildning som de, hvilka ofvan angifvits för nsv.
Så kallas Peder Sunnanväder för Synnanwederen (P. Svarts krön.
s. 112, 113); jfr Synnanwedrens breff (ib. s. 112); formen
Baneren från Gustaf II Adolf har redan omtalats.
I detta sammanhang kan erinras om ortnamnen Blekingen
(Mess. s. 148, 196) [1] wärenden, best. f. af Värend (Mess. s. 236),
jämte obest. wärend (s. 234), Mallmöön (Prytz G. I s. 34), floden
Wolgan (Gustaf II Adolf s. 180), Wistelen ’Weichsel’ (ib. s. 301),
Oderen ’Öder’ (1636), Sveriget (Gyllenius 1648, Noreen-Meyer
s. 125), jfr Sverjet Geisler Hans. 4: 369 (1719), Norget (Bellman),
nsv. Turkiet, Lombardiet o. s. v.[2]
På det äfven i nsv. talspråk förekommande bruket att medelst
ett personligt pronomen upprepa subjektet (eller objektet)
förekomma ex. hos Brasck FP s. 6: Ty tå min son han wexte
vpp, hos Chronander Surge s. 24: Om någon han disputerar,
hos Kolmodin Gen. Aeth. s. 273: min rygg han wärcker så,
hos Putzdrummel s. 80: att pigorna dee binda up håret med.
Som synes kunde en dylik upprepning inträda såväl i
hufvud- som bisatser. I vanligt nsv. talspråk är den däremot endast
tillåtlig i det förstnämnda fallet[3]; i skånskt (lägre) talspråk
brukas den dock synnerligen ofta äfven i bisatser. Om
motsvarande företeelse i fno. och ä. da. se Falk o. Torp
Dansk-norskens synt. s. 276. På samma sätt upprepas subjektet
synnerligen ofta i mht., t. ex. i Der Nibelunge nôt: des vater der
hiez Sigemunt, der wirt der hiez dô sidelen, die .. degene die ..,
der wirt der bat ez lâzen o. s. v.
Liksom i nsv. talspråk sättes stundom subjektet sist i satsen,
medan dess egentliga plats intages af ett personligt pronomen:
Det måste vara En mycket klook menniskia wår Drottningh
(Disa 1687, s. 46); i nsv. snarare hon.
I nysvenskt hvardagsspråk förekomma som bekant sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
