Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fråga om vokalernas kvalitet har jag föga att säga
utom hvad som ofvan i annat sammanhang anförts.
Om e i ble ’bli’, ge, te ’till’, ve ’vid’ har ofvan talats;
äfvensom om vokalen i mäj, däj o. s. v.
E motsvarar nsv. e i gänom ’genom’ (Putzdrummel s. 74).
Uteslutande talspråket tillhör numera gönom, men denna form,
under 1600-talet ganska vanlig (särskildt hos Mess.), stod då
tydligen högre på rangskalan; se nedan.
O står för nsv. u i bordus ’burdus’ (Putzdrummel s. 75).
Vi vända oss så till formläran.
I fråga om substantivböjningen är det icke alltid
lätt att för denna tid afskilja talspråk och normalprosa. Till
det förra området måste väl dock räknas plur. fahrar ’fäder (till
oäkta barn)’ (Chronander Bel. s. 192). Formen lefver i samma
betydelse kvar i smål. dial. barnafar, hvartill plur. barnafarar.
Hit kunde man äfven vara böjd att föra köör ’kor’ (Glorela och
Karick, Rond. JR s. 37, 60) = fsv., som ännu i dag är vanligt
i dial.; dock har äfven Vallenius kör. Pluralformen köö
användes af bonden Sven i Brascks FP s. 89. Annars är koor
den normala pluralformen (t. ex. Mess. s. 132).
I detta sammanhang må nämnas några ord, hvilkas best.
slutartikel har en form, som tyder på lån från talspråket,
resp. dialekterna.
Den af rådmannen Ruben använda formen på handan
(Rond. JR s. 11) betraktar jag som en öfvergångsform till nsv.
hanna, best. form af hann, vidare döran (Diogenius, Chronander
Belesn. s. 103) och saakan (Pelargus, Brasck FP s. 10) såsom
sådana till nsv. döra ’dörren’, saka ’saken’. Från A.
Oxenstiernas skr. o. brefv. II. 3: 397 har jag antecknat en slengh aff
lunghsootan. Kanske afses, att med -an återgifva nasalt a. Jfr
om dylika företeelser Beckman Sv. landsm. XIII. 3. På samma
sätt har man att fatta wärldan (en bonde hos Mess. s. 31), jfr
sv. dial. vära, best. form af vär(ld), och pälsagiälan ’pälsgärden,
pälsskatten’ (bonden Styrbiörn i Chronander Surge s. 43). I
samma scen förekommer äfven formen sänga (s. 44); jfr moora
’modren’, kär’nga ’käringen’ (Noreen Col. s. xxiii) och ännu
tidigare ex. Beckman Sv. landsm. XIII. 3: 17 följ. Vi märka,
att samtliga dessa ord äro fem. På analogt sätt förklarar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
