Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svagt bitonig vokal (se Noreen Pauls Grundr.2 1: 602 och där
citerad litteratur).
Dylikt bortfall uppträder ganska tidigt, såsom redan i
Holof. s. 2: någe, hvilket bör sammanhållas med någo i
Putzdrummel s. 72, 75. Den närmast föregående utvecklingsformen
representeras af nogodh (t. ex. G. Horn i A. Oxenstiernas skr.
o. brefv. II. 8: 123 [1633]). Det är detta någe, någo, som
sedermera i obetonad ställning blifvit nå, hvarom ofvan. Nsv.
inte kan delvis utgå från ett intedh (jfr inthed Prytz G. I s. 39;
därjämte inthet ib.).
Här är det dock hufvudsakligen 1600-talets senare hälft
och särskildt det mycket otvungna språket i Putzdrummel, som
lämnar material: mycke (s. 72), lega (s. 75) ’legat’, önska (s. 80)
’önskat’ samt det äfvenledes på talspråk affattade dramat Darius
af Börk, t. ex. löna’ (s. 22), fäkta’ (s. 28), töwa’ (s. 44). Med
afseende på verbformerna erinras om Columbi kommi (Noreen
s. XVI). Förstadiet på dh representeras af Messenii kluffuedh
(s. 7), det mellansvenska klufve.
Fålkedh (best. f. Mess. s. 6), huffuedh (best. f. ib. s. 21),
utgöra förstadiet till det mellansvenska folke, hufve. Dylika
former såsom namne, folke uppträda redan hos Columbus
(Noreen s. XVI); tidigast har jag dock funnit ett dylikt neutr.
lijfwe hos Prytz G. I s. 37; jfr sedermera äfven sinne
(Pickelhering, Disa 1687, s. 39). Dock bör anmärkas, att huffuedh
äfven finnes Mess. s. 7 i obest. f., hvarför ju möjligen äfven å
förstnämnda ställe sådan föreligger. Hos Chronander Belesn.
s. 104 förekommer den mera vårdade och numera allmänna
talspråksformen hufwudt.
På grund af obetonad ställning har redan i fsv. þæt
utvecklats till dädh (jfr däd, vanligt hos Columbus och den
normala formen i Börks Darius, dedh G. Horn A. Oxenstiernas
skr. o. brefv. II. 8: 123 [1633] samt med afseende på slutljudet
tädh Rond. JR s. 103)[1]. Häraf dä (t. ex. Putzdrummel s. 89
och annorstädes i lägre talspråk).
Däremot faller icke det likbetydande hä (bonden Jeppe,
Mess. s. 12, herden Lasse, Kolmodin Gen. Aeth. s. 286) inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
