Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven hafva fattat sitt eget andliga väsen såsom personligt, innan hon
kan fullt fatta hvad detta väsens förnuftiga innehåll i sig sjelft är.
Likaså har menniskan förnuftiga föreställningar och tankar. Men
dessa hänföra sig till personliga väsenden, hvilka i dem uppfattas och
genom hvilka de blifva förklarliga, eller de förutsätta individuela
väsenden, af hvilka ett moment blifvit höjdt till aktualitet och särhållet
från öfriga moment. Dock fatta vi icke med de förnuftiga begreppeo
såsom med de empiriska något sinligt föremål eller ting i tiden och
rummet utan väsenden i egentlig mening eller personer. Med andra
ord uttryckt gäller, att alla begrepp förutsätta konkreta och i någon
mening sjelfständiga väsenden, ur hvilka de äro abstraherade. Men
nu finner menniskan faktiskt i sitt medvetande tankar, som icke äro
abstraherade ur något sinligt. Begreppet familj t. ex., begreppen
kommun , folk och stat o. s. v. och äfvenså begreppet Gud äro icke omedelbart
utvecklade ur något sinligt ting, icke heller ur någon sinlig känsla, ty
i sådant fall vore formen af annan art än innehållet, hvilket är
motsägande eller strider mot begges begrepp. Men äro dessa begrepp icke
desto mindre ur individuela väsenden utvecklade, så är tydligt att dessa
väsenden för det första äro verkliga och för det andra innehållas i
menniskans medvetande. Dessa tankar äro utvecklade ur de
personliga väsenden, som i våra lägre eller dunklare förnimmelser innehållas.
Det resultat, till hvilket vi blifvit förda, är sålunda det, att menniskan
i sitt inre lif fattar sig såsom bestämd af andra dch högre väsenden,
hvilka i sig verkliga, men i vårt medvetande potentiela, utvecklas till
aktualitet för oss och förnimmas under känslans, föreställningens och
tankens former, och att vi från faktum af dessa förnimmelser kunna
sluta till de väsenden, som i dem förnimmas.
Härefter komma vi till de fakta i den inre erfarenheten, hvilka
lemna oss de praktiska bevisen för samhällenas personlighet.
Menniskan erfar nemligen såsom stående i samhällsförhållande eller såsom
lem i samhället vissa förbindelser, som ställas på hennes vilja af
samhället. Med en förbindelse förstå vi för det första en fordran, men
icke alla fordringar äro förbindelser. Afven den blott sinliga
menniskan emottager eller erfar fordringar, men dessa utgå från hennes
sinliga väsen och ega endast hypotetisk giltighet. De verksamhetssätt,
som i dessa fordringar uttryckas, har hon att utföra, endast såvida hon
vill nå ett visst sinligt ändamål eller resultat, hvilket helt och hållet
beror af hennes godtycke. En förbindelse deremot är en fordran, som
bjuder aktning, måste betraktas såsom helig såväl af menniskan sjelf,
som eger henne, som af andra, och kategorisk, ty hon har afseende på
ett ändamål, som icke är relativt utan absolut. Men fordringar i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
