Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ste då vara relativa magter i förhållande till henne sjelf
såsom enhet. Vi hafva här en sjelfständig kraft, som på
ett visst utvecklingsstadium eger möjligheten af val. Ty
är menniskan omedveten, så försiggår utvecklingen utan
hennes afsigtliga ledning, men såsom medveten eller sjelf—
medveten kau hon tydligen sjelf taga sin utveckling om
hand och afsigtligt bestämma henne eller på olika sätt
ordna sitt innehåll. Kommer hon nu till den
utvecklingsgrad, der den ideela verkligheten eller förnuftet uppgår
till klarhet för hennes medvetande, så kan hon välja detta
till bestämningsgrund för ordnandet af sitt lägre innehåll,
så att det bidrager till det förras högsta möjliga aktualitet
i och för henne. Yi hafva nu funnit en sjelfständig och
fri kraft, som kan vara subjekt för det praktiska lifvet,
ett absolut förbindande högre, som kan vara
bestämningsgrund eller lag och ändamål för detta lif, och slutligen ett
material, som på olika sätt är bestämbart.
För att ännu närmare visa sanningen af det resultat,
till hvilket vi kommit, upptaga vi åter den frågan hvad
det praktiska lifvet innebär.
» Bet innebär för det första, att menniskan har ett ur-
sprungligt väsende, som är innehåll i högre förnuftiga eller
personliga väsenden och ytterst i Gud och som äfven sjelft
är af dessa bestäradt. I annan händelse vore menniskan
blott en förgänglig del af naturen och kunde icke stå i
förhållande till ett absolut högre, under hvilket hon
kände sig pligtig att subordinera eller för hvilket hon hade
absolut förbindelse att göra sin vilja till organ. Hon hade
då intet, som gåfve absolut ledning åt hennes verksamhet
och icke heller ett af högre och oförgänglig art, som hon
med sin verksamhet kunde åsyfta.
Bet praktiska lifvet innebär vidare, att dessa
väsenden utvecklas i och för menniskan eller öfvergå från
dunkelhet till klarhet i hennes medvetande, ty ett väsende
kan icke blifva delaktigt af något, som icke till
möjligheten är gifvet hos detsamma och öfvergår till verklighet.
Bessa personer måste då göra sin närvaro märkbar i men«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
