Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 37
aktligen bild af bild, porträtt af porträtt och kan derför icke ega
den objektivitet eller sanning, som varseblifningen eller sensationen,
som är originalbild. Kant öfverensstämmer i det afseendet med
Boström m. fi. tänkare, att man icke kan förklara begreppen ur
sinnets förnimmelser eller ur sensationer och varseblifningar. Att
varseblifningarna föregå begreppen i tiden eller utvecklingsordningen
eller att de förra äro aktuella för oss i tiden fore de senare är intet
giltigt skäl, hvarför begreppen vore följder af varseblifningarna såsom
deras grunder. Det lägre kan aldrig vara grund till det högre.
Begreppen äro klara och tydliga eller formelt fullkomliga, men det klara
kan icke härledas ur det dunkla eller utgöra någon del eller sida af
detta. Vidare äro begreppen väsentliga och kunna derför icke
uppstå ur sensationer och varseblifningar, som äro tillfälliga. Huru
mycket man än må bearbeta och förenkla det, som är tillfälligt, och i
huru inånga exemplar eller enskilda fall det än må visas vara
gällande, så är det dock äfven såsom generaliseradt och förenkladt ett
tillfälligt och undantag kunna alltid visas vara möjliga. Begreppen
äro slutligen konstanta, nödvändiga och vissa och kunna derför icke
härledas och förklaras ur varseblifningarna, soin äro växlande och
som sakna nödvändighet och visshet. Enligt Kant uppstå visserligen
begreppen och formerna med erfarenheten, liksom de också endast i
förbindelse ined erfarenhetens innehåll äro aktuella, men deremot
uppstå de aldrig ur erfarenheten. Begreppen äro icke sekundära i
förhållande till varseblifningarna utan lika ursprungliga, som dessa,
ehuru de framträda senare i tiden. De äro former, som
ursprungligen tillhöra förståndet och som ingå såsom väsentliga sidor och
synpunkter i allt, som för medvetandet blir gifvet.
Men i ett annat afseende är Kant visserligen sensualist äfven i
uppfattningen af begreppen. Begreppen hafva nemligen enligt Kant
innehåll och objektivitet endast i förbindelse med det senterade
eller sinnets innehåll ’). I sig sjelfva äro begreppen tomma och
subjektiva, liksom sinligheten i sig sjelf är medvetslös eller blind. För
begreppens verklighet och objektivitet fordras relationen till ett
sen-suelt tillika. Begreppet är såsom blott sådant eller till natur och
väsen endast en form. Häri ligger det sensualistiska hos Kant.
Begreppen blifva nu osjelfständiga, emedan de förutsätta och fordra
ett komplement från ett annat område för att ega verklighet och
objektivitet. Förhållandet mellan förståndet och sinnet och deras
förnimmelser är ett annat enligt Kant än enligt Boström. Enligt
Kant ligger ofullkomligheten hos de menskliga begreppen icke deri,
’) Rbg, Grundlinier till filosofiens historia. Upsala 1872, sid. 278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
