Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Tager jag nu i betraktande den andra gruppen af de
satser, som prof. N. anför ur Boströms skrifter (sidd. 11 —
14 af sin uppsats), så befinnas icke heller dessa innehålla
något, som står i strid med Boströms lära, att väsendena äro
absolut fullkomliga, när de betraktas i sin sanning eller
såsom bestämningar hos Gud. Det hufvudsakliga
innehållet af dessa satser är, att alla väsenden utom Gud äro
ändliga, emedan de icke äro sjelfva förnuftet såsom sådant
utan endast förnuftiga eller rationis partieipes. Prof. N.
drager nu häraf den slutsats, att man icke i någon
mening kan tala om många absoluta väsenden, alldenstund
alla väsenden utom Gud sägas vara ändliga. Men bär
säges ju blott, att alla väsenden utom Gud, d. v. s. de,
som ha lif och förnimmande för sig sjelfva i sin
åtskilnad från Gud, äro ändliga, men det säges här icke, att
väsendena i sin sanning eller såsom bestämningar hos
Gud äro ändliga, relativa och ofullkomliga. Då jag bar
talat om hvad väsendena äro i Gud eller såsom hans
bestämningar, så anför prof. Nyblæus satser, som angå hvad
väsendena äro för sig sjelfva såsom tillvarande subjekter.
Jag har ju aldrig bestridt, att väsendena äro relativa i sin
tillvaro för sig sjelfva. Jag har endast sagt, att de äro
absolut fullkomliga, när de betraktas i sin sanning eller
i och för Gud. Hvadan denna omkastning af synpunkter?
Dessa satser angå icke det, hvarom fråga är, nemligen
hvad väsendena äro såsom bestämningar hos Gud, utan de
angå hvad väsendena äro såsom subjekter för sig sjelfva
i sin åtskilnad från Gud. Det lif och förnimmande, som
väsendena hafva, när de ses som bestämningar hos Gud,
är Guds lif och förnimmande i dem och derför måste de
sägas vara absolut fullkomliga. I de satser, som här
anföras, motsättes visserligen Gud såsom oändligt väsen mot
de ändligt förnuftiga väsendena, hvilkas förnimmande icke
sammanfaller med guddomligbetens. Men undersöker man
hvad detta oändliga väsen eller förnuft är, så är det
allväsendet, d. v. s. det väsende, som är och innehåller allt
hvad de ändliga subjekterna äro i sin eviga sanning. Huru
skulle Gud rätteligen kunna sägas vara det reelaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
