Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
som momenter i Gud, som är och innehåller all sanning.
Alla förnimmande väsenden äro lika till innehållet och
skilja sig endast till formen. De äro lika till innehållet
i den meningen, att de alla bestämmas af samma
ursprungliga väsenden. Allt, som innehålles hos Gud, innehålles
äfven hos hvarje ändligt väsen. Men de skilja sig till
formen, d. v. s. till sättet, hvarpå de förnimma samma
ursprungliga och eviga innehåll. Endast Gud förnimmer
alla väsenden så, som de äro i sin sanning, så att deras
varande sammanfaller med hans vetande. Alla andra
förnimma samma innehåll ofullkomligt och äro derför actu
ändliga och endast potentialiter oändliga.
Men den af oss framstälda läran om många absoluta
väsenden i Gud strider ju icke dess mindre mot den gängse
indelningen af väsendena i den oändliga personen eller
Gud och de ändliga personerna? Man gör ju här en
tvådelning af väsendena och sätter de ändliga personerna
emot ett enda oändligt eller absolut väsen, Gud? Att den
ifrågavarande indelningen är fullt förenlig med vår lära
skall blifva tydligt, om vi underkasta dess leder en
noggrannare analys. Reflektera vi för det första på hvad som
hör till begreppet om Gud, så finna vi, att han är
allväsendet, alla sanna eller absoluta väsendens väsen eller ens
realissimum. Hvarje realitet eller fullkomlighet, hvaraf
Gud är en enhet, måste nämligen vara ett sannt eller
absolut väsen, emedan ingenting annat kan i egentlig mening
tänkas vara. Gud är följaktligen ett system eller en
organism af sanna eller absoluta väsenden. Det kan icke
finnas många absoluta väsenden i annan mening än såsom
väsenden i Gud eller såsom hans bestämningar, så att
deras enhet och subjekt är ett enda. Dessa bestämningar
måste visserligen älven vara någonting i och för sig sjelfva,
men detta sammanfaller med hvad de äro i och för Gud,
så att det lif och förnuft, som i dem innehålles, är Guds
lif och förnuft i dem.
Den ifrågavarande indelningen visar sig således vara
fullt riktig. Väsendena indelas här efter beskaffenheten
af sitt förnimmande. Nu är Gud förnimmandet såsom blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
