Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
liga i bina slag, såvida de äro enliga med sina begrepp,
till hvilka det hör att vara trianglar och naturkrafter.
Följer nu häraf, att, äfven dessa kunna sägas vara Guds
väsensbestämningar? Eller om man gör ett så betänkligt
antagande, följer icke deraf, att äfven Gud måste antagas
sammanfalla med den sinliga naturen V
Att »den relativitet, som vidlåder gudomlighetens
bestämningar» icke träffar »honom sjelf, så att han sjelf
derigenom skulle nedsättas till ett relativt väsende», söker
prof. N. ådagalägga dermed, att han säger, att »det
negativa (inskränkningen) hos en Guds bestämning är ett
negativt endast i förhållande till det bela (absoluta), som,
utom denna bestämning, äfven innehåller något mera»1).
Det är just detta, att det negativa (inskränkningen)
är negativt i förhållande till det hela eller Gud, om också
endast i förhållande till honom, som utgör det betänkliga
i prof. N—i lära. Det är icke heller enligt med
verkliga förhållandet, då han säger, att denna lära äfven
har varit Boströms. Euligt Boström finnes negativitet
eller inskränkning endast i förhållande till ändliga
med-vetanden; det är endast i och för dem, som bestämningar
hafva denna karakter, och derför kallas ock dessa
medve-tanden ändliga. I förhållande till Gud eller i och för
honom finnes ingen negativitet eller inskränkning — på
samma sätt som det rena guldet icke innehåller någonting
icke-gyllene eller icke-guldartadt, eller såsom det rena
ljuset icke innehåller någon negation eller inskränkning af
ljus. Det är detta det negativas förhållande till Gud, som
upphäfver hans absoluta karakter, alldenstund hvarje väsen
är bestämdt af det, som till detsamma står i förhållande.
Stode den inskränkta sinliga naturen i förhållande till
.Gud, så vore han af henne bestämd och hade följaktligen
en natursida eller en naturbestämdhet, som gjorde honom
till en panteistiskt fattad verldsande eller verldssjäl. Och
detta upphäfdes icke deraf, att Gud i öfrigt äfven vore
och innehölle någonting mer än denna sin bestämdhet.
1) Sid. 23. 2) Sid. 34 3) Sid. 35. 4) Sid. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
