Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om bevisen för Guds verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEVISEN FÖR GUDS VERKLIGHET II
om Gud såsom ett ens realissimum et perfectissimum. Existens
är realitet eller fullkomlighet. Ergo existerar Gud. Ett ens
realissimum måste äfven ha existensens realitet. Motsatsen inne-
bure en uppenbar motsägelse. Äfven detta bevis är i sin histo-
riska form förfeladt, emedan man har utgått från empiriska och
realistiska antaganden med afseende på existens såsom betydande
verklighet och bestämdhet i rummet. Men befrias det ifråga-
varande beviset från de nämnda ofullkomligheterna, så har äfven
detta bevis sin fulla giltighet och bevisningskraft. Man utgår
här från förnuftets fordran, att det absoluta måste vara ett helt
i strängaste mening eller innehålla allt, som ursprungligen är samt
att det måste vara ett enda samstämmigt väsen derigenom, att
det innehåller och omfattar allt sannt varande eller alla ursprung-
liga och sanna väsenden. Formen för ett sådant väsen är, att
det är ett system. Det finnes ingen annan form, som med sam-
stämmigheten förenar den fulla sjelfständigheten och fullkomlig-
heten såväl hos det hela eller enheten som hos innehållet eller
mångfalden, än systemet. Liksom det förra beviset negerade allt
inskränkande yttre äfvensom allt högre och lägre, så ådagalägger
detta bevis, att Gud ad intra eller inom sig betraktad är oändlig
eller ett sammanhängande och fullständigt helt, så att han är
enhet i mångfald och mångfald i enhet och i begge dessa af-
seenden är utan all inskränkning och brist. Det förra beviset
ådagalägger således Guds negativa och yttre oändlighet; det se-
nare deremot hans positiva och inre oändlighet. Längre kan
man icke komma, om man endast utgår från de fordringar, som
förnuftet innehåller med afseende på ett absolut väsen. För att
komma längre måste man utgå från en analys af den gifna
verkligheten, hvartill äfven menniskan hör, för att se hvilken
hänvisning denna verklighet lemnar med afseende på Guds
innehåll. Detta sker genom de reala och ideala bevisen för Guds
existens.
Det första reala beviset är det kosmologiska, som utgår
från verldsexistensen eller från verldsinnehållet såsom materielt
och föränderligt och som sluter till ett öfver rummet och tiden
varande andligt och evigt väsen såsom dess grund. Den kropps-
liga verlden förutsätter såsom sammansatt och delbar ett enkelt
eller andligt, icke i rummet varande, och såsom timlig och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
