Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Konungen och hans skatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
fast: tjufven kan ej hafva inkommit genom taket,
väggarne eller golfvet, han måste hafva kommit in
genom dörren. Och dä äter finnas endast tvenne
möjligheter: Antingen är en af oss, som åtfölja
dig hit in, tjufven, eller smyger någon annan hit
nattetid med falska nycklar och förstår att förvilla
vakterna. Således ber jag dig, bönfaller jag hos
dig: Tag oss ej längre allesamman med dig hit in,
då du besöker din skattkammare; låt endast en, på
hvilken du fullkomligt litar, bära lampan ät dig,
och för det andra: försegla ingången. Då är hvarje
vidare stöld omöjliggjord, och öfverlemna åt mig att
upptäcka brottslingen. Men vi alle skola iakttaga
den djupaste tystnad om saken.»
Att någon af rådsherrarne i konungens närvaro skulle
kunna beröfva denne något, var alldeles otänkbart;
ty i anseende till den ringa beklädnad, som de buro,
kunde de ej dölja det ringaste och hade rent af måst
bära det stulna i händerna midt framför konungens
ögon. Också hyste Ramessu icke den ringaste misstanke
mot sina följeslagare; men han gick likväl in på
Amenhotep,? förslag; ty han var sjelf rådlös.
»Nå väl», sade han, efter något betänkande, »jag
vill följa ditt råd och du sjelf skall vara den som
hädanefter kommer att ensam ledsaga mig.»
Man såg ännu en gång efter allt och stölderna
anmärktes på förteckningen, sedan tillslöt konungen
ingången och förseglade densamma egenhändigt med
sitt kungliga sigill. Amenhotep smög från den ene
guldsmeden och juvelhandlaren till den andre och bad
att få köpa en vacker halskrage. Många, till en del
mycket dyrbara, visades honom, men den saknade fanns
ej bland dem. Tjufvarne hade varit nog sluga att taga
sönder kragen, sälja perlorna serskildt och skaffa
sig mynt på de små gyllene segerganiarae här och der,
till och med i grannstäderna. Det som de föregående
natten stulit, var ännu i deras händer.
Amenhotep tröttnade ej i sina bemödanden; men alla
efterforskningar voro fåfänga. Blott det enda trodde
man sig med säkerhet hafva vunnit, att någon stöld
vidare ej kuride ske. Mer. till och med detta hade
man ej ernått, ty då liamessu efter några veckor,
tillika med sin ledsagare, åter en gång inträdde i
skattkammaren, - sigillet var orördt som vanligt -
stannade han förstenad af förskräckelse. Två dyrbara
porslinsvaser voro försvunna och ett bäcken med
guldringar var fullkomligt tömdt.
»Hvad vill detta säga? Amenhotep hjelp nu! - således
kominer tjufven ändå inte in genom dörrarne! Men
genom murstenarne kan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
