| 149 |
Så här på nyårskvällen,
när du dig trött slår ned
och hit och dit funderar
i kammarns kära fred,
och räknar, minnes, undrar
och kanske hoppas än --
tag ett par råd ad notam,
min hjärtans snälle vän!
Ej silfverhår och rynkor
jag tror du räkna bör,
summera du i stället
hvar post af godt humör.
| 150 |
Minns ej de mörka åskmoln,
du pjunkat för en dag,
men minns all vederkvickning,
som följt på tordönsslag.
Och undrar du om året,
som knackar på din dörr,
skall hafva syskonstycke
med alla åren förr,
låt ej den undran vara
just alltför djup och lång.
Det komma skall med törnen,
men ock med rosenfång;
med skördar, där du fruktat
att idel tistlar få;
med knippor utaf löften,
som hållas -- ett och två.
| 151 |
Vill du nödvändigt hoppas
på ändå något mer,
på underverk -- törhända
att ock ett sådant sker:
att du med alla brister,
allt kink, allt vankelmod,
ej heller framgent rubbar
vår Herres tålamod.
