Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men om farbror på sin odödliga advokat-ära vill lofva
tystnad, så bjuder jag farbror vid den tiden på bröllop, ocft
jag lofvar och svär här, i sjelfva min dyrkade fästmös
närvaro, att farbror på den dagen skall ha i present ett helt
dussin buteljer finaste rom, äkta bröder till den store
rombuteljen, som förolyckades vid vår expedition åt SäfönU
»Åh, bror Jamsson, bror Jamsson, och lilla hennes nåd,
som nu blir rätt och slätt fru Jamsson, hvarpå — jag
säger det, likmätigt min pligt, rent ut — hennes nåd inte
förlorar, jag säger också, att jag, så länge någon droppe fins
qvar i buteljerna, skall dricka herrskapets skål hvar dag.»
»Men, bäste herr Pellander», inföll Marie Louise, »glöm
blott icke att på heder och .. . men jag vet, att herr
Pellander är fullt pålitlig!»
»Åh, min fru, min fru, lilla hennes nåd fru Jamsson
— jag har alltid, min pligt likmätigt, vetat tiga... Men jag
har ej kommit hit så alldeles utan ärende. En viss sak,
artikel eller pjes eller hvad hennes nåd behagar kalla den,
har för andra gången kommit i min ego, på hvad sätt
be-höfs ej här nämnas. Jag hade för afsigt att bjuda bror
Jamsson att köpa den, men sedarf jag blifvit öfverraskad af
att finna aktierna stå på detta mycket hyggliga sätt, faller
det mig in att göra det der lilla brefvet (hennes nåd vet)
till sanning... ja ja* se mans på mig så mycket hennes
nåd behagar: det är min fulla mening och afsigt att af
denna klenod göra en verklig present till min gode brors
och väns fastmö, förbehållandes mig endast att få anses som
en vän till detta aktningsvärda par och deras hus.»
Till Wiliams och Marie Louises stora förundran
framtog Pellander den under von Walldens sjukdom sista
gången pantsatta gulddosan, detta dyra minne, som för Marie
Louise egde så många hågkomster, och lemnade den i
hennes nåds egen hand.
»Hvad, i guds namn», utbrast Wiliam, »min stackars
Marie Louise, har denna vän åter...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
