Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. gick till sitt uppgifna bestyr, utan att Marie Louise, som
icke för sig sjelf än mindre för sin mor ville erkänna, att
hon behöfde hennes närvaro, hade mod att qvarhålla henne.
Vid denna tidpunkt hade Marie Louise nära sex
månader burit sin enkedrägt. Det var första gången hon, utan
att rätt veta huru, kom att öfverväga denna omständighet,
för första gången hon, kanske medvetslöst, gjorde några
förändringar i den samma. Den heta sommardagen och den
svarta, varma klädningen öfverensstämde på intet sätt. Marie
Louise hade nyligen ändrat en ljusgrå musslinsklädning
passande för lättare sorg. Denna påtogs nu. Men kanske hade
hon aldrig erfarit en så öfvervägande känsla af förlägenhet
som den, hvilken intog henne, då modern, instickande
huf-vudet genom dörren för att se på klockan, förundrad utbrast:
»Du ärnar dig väl aldrig gå bort i den klädningen, kära
barn?»
»Nej, jag ärnar mig ej alls bort, mamma 1»
»Det trodde jag, efter du klädde om dig.»
»Skall jag då aldrig få känna mig i en lättare drägt
— jag förgås i den tjocka, svarta klädningen.»
Fru N. tillslöt dörren utan att svara.
Marie Louise öppnade den åter. »Det är väl ingenting
att anmärka, mamma lilla?» \
»Ingenting, mitt barn! Du må allt för gema förändra
litet i sorgdrägten — sådant går ganska väl an hemma i
huset, blott du icke förgäter, att någonting vidare ej bör
eller kan förändras.»
Nu var det Marie Louise, som tillslöt dörren, och i det
hon inlåste den redan framtagna tyllkragen, upptog hon i
stället den svarta silkes-schalen, den hon framför spegeln
kastade öfver axlame. Men detta såg likväl allt för sorgligt
och högtidligt ut; icke kunde hon gå hemma och sväfva i
den stora schalen, och det var bestämdt omöjligt att besluta
sig för pastorskans lilla otäcka schalett. De bredfålliga
sorg-kragarae, som släpat med hela vintern, kommo aldrig i fråga,
och det återstod således intet annat att tillgå än en svart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
