Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville, Wallden skulle icke vända åter! Ingenting, ingen
kärlek, inga uppoffringar, inga motgångar, icke ens de djupaste
olyckor skulle förmå hejda hans passion. Så länge det fans
en styfver qvar af den medtagna egendomen, var den till
spillo gifven. Hon, med sitt barn, med sin stackars mor
— hvad hade hon att taga sig till? Och huru skulle hon
bedömas af dem, hvilka en gång afundades henne ?
Säker-igen vore de färdiga att triumfera, då de sågo henne
återkomma, gud vet hur... ja, gud vet hur? Hon kunde ej
sjelf fatta detta.»
Och den enda vän, som hon kunnat förtro sig till,
hvilken kan hända med sina råd bidragit att egga hennes
egna olyckliga böjelser, var nu borta för alltid! Friherrinnan
Charlotte skördades af döden redan på första året af Marie
Louises frånvaro. Baronen hade sålt Segerstad. Således
intet förtroligt umgänge mera. Ack, det var en hård
förlust! Att utgjuta sin klagan för modem, denna ömma,
förståndiga mor, mot hvars råd och förmaningar hon gått,
der-till hade Marie Louise ännu stolthet nog att icke förmå sig
— och hvartill skulle det också ha tjenat? De förstodo
hvar andra utan att hon klädde sin ånger i ord.
Det mörknade allt mera der ute, tunga skyar sväfvade
öfver himlen och ett sakta regn började dugga mot
fönsterrutorna. Marie Louise lyssnade utåt gatan. Ingen hördes af.
Hon gick in i kabinettet och lade sig på knä vid sin
sons bädd. Hon bad djupt och varmt om frid, om mod,
bad att, för detta älskade barns skull, en stråle af ljus
måtte genomtränga mörkret i hennes själ.
Styrkt började hon åter sin vandring i det andra
rummet. Hon vägde alla möjligheter. Låna af främlingar —
omöjligt: von Wallden hade ju dessutom uttömt denna resurs.
Hon egde saker, nipper af värde... att pantsätta dessa
vore väl en utväg, men, ack, huru påkostande, i fall det
blefve kändt, och huru kunde annat hända på en sådan ort i
Att skrifva och invänta bref hemifrån droge för långt ut.
Det var dessutom icke länge sedan .Wallden bekommit pennin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
