Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig med farbror Pellander) låtit ett bysättningsutslag sofva
i byråen, i stället för att låta verkställa det, så hade von
Wallden vid detta laget filosoferat på gillstun och således
ieke blifvit i tillfälle att spela en stolt gentleman på
»Rudolf-castle», såsom det på skämt sägs att han haft för afsigt att
omdöpa Malkolmsnäs.
Men sedan jag nu, min bäste vän, sagt dig allt detta,
så säg mig du igen, notabene om du kan, hvarföre jag
mödat min hjerna och kluttrat ner ett par sidor papper med
berättelsen om saker, som på intet sätt intressera mig och
troligen ännu mindre dig ? Helt säkert kommer det deraf,
att vi under inflytelsen af en olycklig passion jägta efter allt,
som kan afleda till och med vår egen uppmärksamhet från
smärtan af det inre såret, till hvilken, om vi än försöka att
leka bort den, vi ändå slutligen återkomma.
Länge nog har mitt hjerta varit stumt och slutet för
vännen — nu skall du blicka ditin. Nu känner jag mig
tillräckligt stark för ett meddelande.
Då Marie Louise, denna alltid lika tillbedda qvinna,
förkastade mitt anbud, skedde det ej af brist på kärlek, utan
af en vida olyckligare brist, jag menar af brist på rent hjerta.
En flägt af något icke godt hade smugit fram öfver Marie
Louises ljusa själ och smittat den med högmodets synd. Min
ställning i lifvet förekom henne alltför ringa, mitt namn allt
för borgerligt. En annan tid kom: hon blef rik, men hon
började då erfara att rikedomen ej utgör allt. Jag bedrager
mig icke, då jag säger dig, att hennes forna känsla nu, då
hon med mig kunde motse ett lif, hvarifrån hon trodde alla
bekymmer aflägsnade, steg till en grad, som den kanske
under andra förhållanden icke uppnått. Men sårad i min
själ på det ömmaste, oläkligt sårad, måste jag visa Marie
Louise att hon, som ej med mig velat dela den ringare lotten,
icke sedermera kunde göra mig lycklig genom sin rikedom.
Min kärlek flammade ännu lika högt, och hennes qval
voro således äfVen mina, men jag lyckades likväl visa mig
kall, och för hvarje gång jag greps af frestelsen att förråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
