- Project Runeberg -  Vindskuporna /
151

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åh, mjuka tjenare, min fru — ingen sådan manöver,
om det behagas! Man kan väl för syns skull i sällskap, och
helst i närvaro af en förafskedad friare, fjäsa litet för sin
hustru, men emellan fyra ögon vill man, förbanna mig, ha
sin respekt!»

Den stolta Marie Louise var nära att qväfvas under
tyngden af denna stund.

Morgonen efter denna natt, under hvilken Marie Louise
lidit så många särskilta arter af qval, reste hon helt tidigt
på ett besök till Segerstad. Hennes hjerta behöfde utgjuta
sig. Till sin mor blygdes hon, bäfvade hon att vända sig

— det var dessutom tre mil till staden. Segerstad låg så
nära, och Charlotte skulle, utan att veta allt, dock få vetå
nog för att med sin äldre erfarenhet kunna gagna henne.

Friherrinnan, som genast observerade, att det tidiga
besöket gälde något annat än en blott och bar
morgonpromenad, förde sin vän till trädgården och in i paviljongen, der
de ostörda kunde få språkas vid.

»Nå, söta Marie Louise, jag ser att någonting plågar
dig, men jag förstår ej hvad, ty med undantag af första
scenen, der du visade en liten oskicklighet, måste jag be-’
römma dig för det sätt, hvarpå du utförde senare partiet di
din roll i vår lilla skogsdram.»

»Men sedermera», sade Marie Louise, »tilldelade mig
ödet en annan roll. Det är kanske en svaghet att säga dig
det — ja, jag nästan blygs öfver att icke kunna ensam bära
min förtrytelse, men ditt råd torde vara mig till nytta.»

»I hvad? Naturligtvis icke i afseende på din roll om
söndag, ty i hvad som rörer den är du sjelf den mest
kompetenta domarinnan. Men hvad helst det än är, så skynda
dig att tala! Din högtidlighet gör mig nyfiken.»

Marie Louise berättade nu senare delen af nattens
tilldragelse. Hennes känsla, så djupt och grymt sårad, sparade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free