- Project Runeberg -  Vindskuporna /
143

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Man har leenden och konstlade ord för främmande

— för sin man ...»

» .. - har man missnöjda miner och ovänliga blickar !»

»Nej, icke det — man förställer sig blott icke... Och
låt oss nu anse att härom är taladt nog.»

»Oändligt gema, min söta Marie Louise — jag önskar
ej bättre! Men efter du varit så, så ... hvad skall jag säga
... så helt olika mot hvad jag väntat» (Wallden tog sin
hustrus hand och kysste den innerligt och aktningsfullt),
»så ber jag dig af hjertat om förlåtelse! Det är först nu
efteråt, som jag inser hvad din fattning kostade dig.»

»Då du så talar, vill jag äfven säga dig, att denna
fattning var nära att öfverstiga mina krafter och att jag skulle
bli mycket, mycket olycklig, i fall du ofta satte den på sådant
prof.»

»Ack, Marie Louise, min dyraste, jag är ovärdig din
godhet, ditt öfaerseende!» Och häftigt ångerfull, fattad af
ögonblicklig hänförelse öfver att hon, som kunnat säga så
mycket, sagt så litet, låg den äkta mannen i samma stund
vid sin hustrus fötter.

Marie Louise log, ett ljuft och godt, ehuru sorgset
leende. Aldrig hade de begge makarne så som nu föresatt
sig att lefva för sina pligter, för hvar andra — ja, kanske
var det första gången en sann och allvarlig känsla väcktes
i von Walldens lättsinniga hjerta.

Ty värr voro likväl alla hans intryck af den flygtigaste
beskaffenhet. Det närvarande var dock förbehållet att bära
en märklig frukt. Följande aftonen tänkte Marie Louise på
ingenting mindre än en syrpris, men hon erfor dock en
sådan, då, vid Lundstedts vanliga tillredelse af spelbordet, von
Wallden temligen ljudligt, liksom orden skulle ha fordrat
ansträngning, tillsade: »Intet parti i afton!»

Under första qvarten efter den stora uppoffringen var
Marie Louises vackra och talande blick tillräcklig belöning,
men innan halftimmen gått till ända, började ångern öfver
det för långt drifna ädelmodet att ta ut sin rätt. Den till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free