Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad äro mina böner, hvad min klagan?
Står icke djupt och outplånligt re’n
Min dom i ödets koppartafla skuren!
Hvad hoppas jag, hvad söker, hvad begär jag
Hvad kan jag fa, hvad kan jag mista mer?
J. L. Runeberg.
Två timmar efter Wiliams besök inträdde löjtnant von
Wallden med strålande blick till sin fästmö. Han var
lycklig, lyckligare än under sjelfva gårdagen, då han fick ja, ty
i dag hade han fått Pellanders ja, att han, förmedelst en
respektabel dusör, hvilken först af allt borde utfalla, skulle
öfvertyga sin hufvudman, att dennes fordran mycket snarare
utfölle, i fall man lät löjtnanten i ro hålla bröllop, än om
man bysatte honom.
»Huru befinner du dig i dag, min älskade Marie Louise?»
frågade den i hast bekymrade fästmannen, då han såg henne
med marmorblek kind sitta tillbakalutad mot den beqväma
svängningen i en hvilsoffa.
»Icke fullkomligt väl, och med anledning af ett rykte,
som nu på morgonen flugit omkring i staden och på denna
väg kommit till min kännedom, hade jag icke heller väntat
att se dig så glad.»
Von Wallden, osäker om hvilket rykte hon menade,
ty en mängd möjligheter korsade sig i hans hufvud, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
