- Project Runeberg -  Vindskuporna /
109

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig ett löfte T, ty en sådan begäran vore att förutsätta det
du ännu en gång kunde frestas af den största synd en
menni-ska kan begå. Men min Marie Louise har öfvervunnit sig
sjelf, då hon anförtrott sig till sin mor!» x

»Ack ja, jag känner att här är min bästa tillflykt. Men
efter detta vill ju mamma icke afstyrka mitt giftermål, utan
låt oss i afton afgöra allt! Tro mig, tro mig, jag blir lugnare,
då jag vet ett bestämdt mål, för hvilket jag skall lefva.»

»I guds namn då!» sade fru N. med hjertat uppfyldt
af ångest. »Blott ett vill jag tillägga, och göm dessa ord
beständigt i din själ: Då du ingått denna förening, som
gäller lifvet, så mins, att icke ens en half känsla får vara
den otrogen, till hvilken du bör ha gifvit allt!»

Dagen efter denna afgörande vändpunkt i Marie Louises
lif flög ryktet om hennes förlofning genom staden, och den*
hann icke sist till rådmannens hus.

»Nu få vi väl se om här inte blir annat ljud i bjellran!»
sade gumman Utter, stultande uppför trappan till ingeniörens
våning, hvilken nu blifvit tillökt med sjelfva salen, emedan
han hade under sjelfva vintem ej mindre än tre herrar
biträden, som arbetade vid de särskilta fönstren.

Rådmanskan brukade alltid benämna Wiliams kontor
för »kansliet», då hon för sina bekanta skröt öfver sin lille
ingeniör, hans stora förtjenster och dråpliga affärer, hvilka
hon ansåg alldeles som sina egna.

På sin gamla plats i kupan satt Wiliam och skref.

»Välkommen, moster Greta!» Han afröjde skyndsamt
en stol för gumman.

Rådmanskan drog igen dörren.

»Nå, Wiliam, du har inte hört något nytt?»

»Aldrig grand, utom att Pellander, som nyss gick
härifrån, kommit till staden för att väcka den slumrande
rättvisan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free