Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgenstjernas kinder färgades av en stark rodnade
»Jag värderar fröken Amelie på grund av hennes
karaktär tillräckligt för att känna mig övertygad, att hon
aldrig skulle önska till make en sådan värderhane, som
läte känslor och övertygelser blåsa bort vid första fläkten
av en främmande inverkan och jag nödgas än en gång
erinra att, om den ifrågavarande saken är sådan, att den
strider mot någon hos mig stadgad princip, jag då måste
avslå den, säker att Amelie skall var den sista att råda
mig till en eftergift, som i dylikt fall vore en oförlåtlig
svaghet.»
»Ponera nu emellertid, att hon gillar vad jag ärnar
föreslå — skulle hon kanhända även i denna händelse
kväva en oskyldig önskan, för att lämna herr Borgenstj
erna tillfälle att visa en konsekvens, som möjligen kan vila
på oriktig grund? Sannerligen: det vore icke obetydliga
pretentioner på en fästmö! Dem en hustru borde uppfylla
torde Amelie icke vara vuxen.»
Att överstelöjtnanten var stucken och förnärmad
syntes klart, och Borgenstj erna erkände inom sig, att han
gått nog långt, då han icke bestämt visste varom frågan
handlade. Men nu var det skett, och han kunde endast
trösta sig därmed att, om hans förmodan bekräftades
och överstelöjtnantens »lilla omständighet» innebar något,
som stred mot hans åsikter, han i alla händelser skulle
ha givit samma svar.
»Vi ha säkert gått från det egentliga ämnet!» Med
dessa ord återknöt han det för ett par ögonblick avbrutna
samtalet. »Kanhända torde jag nu få utbedja mig att
veta vad herr överstelöjtnanten har att befalla?»
Överstelöjtnanten, som omöjligen kunde fatta
Borgenstj ernas tänke- och handlingssätt, ansåg hans sista
hövlighet liktydig med ett barns, som kysser riset, då det
ej ser någon annan utväg att rädda sig från en ny storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
