- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
162

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag röjer bort allt sammans — det är i alla fall snart
matdags.»

»Låt vara, min flicka!» sade överstelöjtnantskan. »Vi
kunna skära ifrån oss, hör jag . .. Du skall få se, att pappa
är vid gott lynne.

»Om jag begriper huru mamma kan veta det!» inföll
Amelie skrattande och tog ljuset för att skynda mot sin
far.

»God afton, barn!» sade överstelöjtnanten och kysste
sin dotters panna med en fryntlighet, som icke visat sig
alltsedan den stora epoken i familjens liv.

»Välkommen hem, pappa lilla . . . Vad pappa ser
vänlig ut! Pappa har visst fått potatisen väl betald?»

ȁh ja, gud ske lov, det gick bra ... Jag tror du lagar
till surkål, kära Sofie?»

Överstelöjtnantskan, som stigit upp för att hälsa på sin
man, hugnades nu med en omfamning och ett frostigt
vidrörande av hans yviga mustascher, då han viskade:
»Nyheter, min vän — goda nyheter!»

Vid dessa ord tindrade även hennes ögon av
förtjusning. Hon var säker, att den person, om vilken hon
omsorgsfullt undvek att tala med sin dotter, nu befann sig
i närheten eller måhända genom brev tillkännagivit sin
ankomst, kanske till och med . . . Men här stannade fru
Dressens tankegång. Hon ansåg Borgenstjerna äga
mycken naturlig blygsamhet, men hon trodde ej, att han
skulle gå ända därhän, att han skriftligen anmälde sig
såsom avnämare till den skatt, som hon ägde i sin vård.

»Låt oss få mat, så snart ni slutat — jag är hungrig»!
sade överstelöjtnanten. Och ingen må förundra sig över
att överstelöjtnantskan, för att hastigt uppfylla sin hälfts
önskan, lät en mängd utmärkt god kål, som vid ett annat
tillfälle bestämt skulle kommit i herrskapsbaljan, nu få
nedhalka i tjänstfolkets, och den, som skulle dit, taga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free