- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
156

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

havsluften ännu för ett par dagar tillät fadern se sin
älskling.

Om Borgenstjernas smärta behöver ingenting
tilläggas. Den var sådan som hon vanligen visar sig hos djupa,
slutna naturer: tyst, fåordig. Verklig sorg älskar ej att
uttrycka sig i ord — det är endast glädjen som är färdig
att slösa med dem.

Borgenstjerna var stum. Och ännu, då han åtta dagar
senare stod resklädd i familjen Dressens förmak, hade
han ej mycket att säga.

Wirén, i vars sällskap han skulle resa, hastade på
avskedet, ty han märkte hur mycket det upprörde å ömse
sidor. Efter några få, men varma ord till
överstelöjtnant-skan, och ett mera formligt uttryck av sin tacksamhet
till överstelöjtnanten, nalkades han Amelie, vilken,
ovanligt blek och tyst, stod vid fönstret och bortgned en
dammfläck från sin klänningsärm.

»Fröken Amelie», sade han sakta och tog för första
gången hennes hand, »en sorglig händelse förde oss ifrån
en vanlig bekantskap till ett närmare förhållande. Med
den smärta, som nu griper in i mitt liv, skall jag alltid
minnas att det likväl är genom den som jag först riktigt
lärde känna er . . . Gud välsigne fröken Amelie!»

Över flickans kinder steg en sk}T likt morgonrodnadens
blyga stråle, och häftigt darrade den hand, som
Borgenstjerna ännu höll i sin. Han sökte hennes ögon; han ville
icke skiljas utan en avskedsblick, men Amelie, som kände
att en tår välvde sig inom det sänkta ögonlocket, hade
ej mod att se upp.

Men då sade Borgenstjerna vekt: »Farväl, Ammi .\ .
farväl, söta Ammi!»

De bekanta ljuva orden kunde hon ej motstå: hennes
blick nästan sjönk i hans — det var avskedet. . .

Men vi lämna nu besagda väderdrivna världsseglare
och taga i betraktande överstelöjtnanten, innan han löper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free