Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min patron och stod på en punkt, varifrån jag hade bästa
utsikt till ett framtida oberoende, utan att behöva söka
det genom uppoffrandet av min frihet. Själwisk
beräkning kunde således aldrig vara måttstocken för mitt
handlingssätt. Men van att med broderlig kärlek
omhulda Matilda och bevekt av den mannens innerliga
förtroende, vilken jag hade att tacka för min uppkomst,
behövde jag inga andra bevekelsegrunder för att bereda
honom den enda glädje, som han väntade av livet. Och
om mitt och Matildas äktenskap icke var vad man i högre
mening förstår med lyckligt, emedan brist på
överensstämmelse stundom skilde våra meningar, kanske också
våra känslor, så var det likväl icke olyckligt. Och min
övertygelse är, att om Matilda fått förbli sådan naturen
ämnat henne, enkel, anspråkslös och okunnig om allt
annat än det hennes sinne och förstånd kunde fatta, skulle
hon i vida högre grad, än hon i själva verkligheten gjorde,
ha fyllt det rum, som hon bort inneha i mitt hjärta, men
den osaliga halvbildningen gjorde henne halv i allt och
åstadkom denna tafatthet i liv och rörelser, som icke
sällan åtföljer kännedomen av att det fattas något, som
man bör söka avhjälpa.
Efter min svärfars död, som inföll ett halvt år efter
vårt giftermål, tog jag själv en faktor, dels för att få mera
ledighet att överlämna mig åt de studier, som kunde
lämpa sig för min ställning och mina böjelser, och dels för
att uppfylla en av Matilda länge närd önskan att få resa
utrikes. Hon behövde denna förströelse efter faderns
död, vilken djupt gripit henne, och jag vågade dessutom
tro, att under en färd genom främmande länder hennes
känslor skulle livas för andra intryck än sådana som
hittills slagit an på henne.»
»Nå, huru lyckades det?» frågade Wirén ivrigt.
»Ofullkomligt! Naturens stora skönheter blevo
oförstådda, under det hennes blickar med förtjusning vilade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
