Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra? Var barmhärtig och låt någon annan köra! Jag
vågar ej anförtro mig och mitt barn åt en så oerfaren varelse.»
Hållkarlen skrattade och svor på, att det inte kunde
bli på annat vis.
»Vart går skjutsen?» frågade Ivar och närmade sig
den för lille skjutskarlen.
»Till Svanteborg!» svarade denne, strävande att
uppdraga de stora vantarna, så att han måtte få stadigare
tag i tömmarna.
Då trädde Ivar blyg, men ändå med ett utseende av
förtröstan, fram till den främmande och sade ödmjukare
än han någonsin talat med någon: »Jag går till
Svarteborg, där jag är hemma — om jag får köra för frun, så
ansvarar jag för, att ingen olycka skall hända, så vitt
det ankommer på att sköta tömmarna.»
»Hav tack, hederlige gosse — jag vill vedergälla dig
så gott jag kan!» yttrade hon med glad rörelse, och
blicken, som åtföljde orden, var Ivar bättre än all annan
belöning.
Han tillrådde frun att gå uppför backen, och med den
lilla på armen och hunden springande efter, började hon
den besvärliga färden; men det syntes tydligt, att hon
redan var upptröttad, innan hälften var tillryggalagd.
Ivar, som märkte det, lät gossen köra upp hästen och
erbjöd sig att bära barnet.
Utan invändning lämnades den lilla flickan åt hans
beskydd, och medan han så höll henne väl tryckt intill
bröstet, svävade allehanda underliga tankar för hans
sinne. Det var något så tröstefullt, så innerligt ljuvt
att ha en varelse att vårda. Han kunde ej avhålla sig
från att låta sina läppar vidröra den lillas vita kind, som
så sorgligt skuggades av den svarta ögonbindeln, och
ehuru ingenting i naturen kunde vara varandra mera
olika än grålle och den lilla varelsen, som han höll i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
