Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva talade, så förfärligt rullade orkanen öfVer deras
hufvu-den, och vid deras fötter tjöto vågorna sitt gräsliga gensvar.
Mårtens spanande öga tyckte sig slutligen urskilja något,
som rörde sig på högsta bergsspetsen af Ön. »Ah ha, der
ha vi dem!» tänkte han. »De varsna om någonting hörs
af utifrån. Gud ske lof, att vi så tidigt voro på vår post!»
De rörliga föremålen på berget tycktes efter hand sjunka
undan, och Mårten urskilde då, att det verkligen var
Haraldsson och Birger, som skulle nedkomma på en motsatt sida
af huset. Han stötte på länsmannen och gjorde honom
uppmärksam på hvad han sjelf varseblifvit, och utan tidspillan
drogo sig alla sakta åt det håll, som Mårten anvisade. Denne
beräknade noggrant tiden, att de skulle möta sitt rof vid
ingången för att på samma gång slippa in genom dörren.
Det tjocka mörkret gynnade företaget. Ju närmare de
dunkla gestalterna rörde sig framåt, desto snabbare slingrade
sig Mårten och hans följeslagare utför berget, som sträckte
sig intill husets baksida, der han rigtigt nog förmodat, att
de skulle gå in. Slutligen kunde Birgers jetteskepnad tydligt
skönjas, och strax efter honom gubben, hvars härdade kropp
trotsat mödorna af det uslaste lif för att ännu få räkna
några år.
Birger stannade och lyssnade. Mårten, länsmannen och
de begge karlame lågo nu inrullade som stenar i
bergsskref-vorna, endast några alnar skilda från mördame, och vågade
knappt andas. Birger hvisslade tre gånger, och regeln flög ifrån
dörren. Gubben gick först in. Birger satte redan foten
öfver tröskeln — men i samma ögonblick kände han en snara
från ryggen kastad öfver armarna, som hårdt tillbakadrogos.
»Jaså, edra lömska hundar!»
Likt en hungrande tiger hade Mårten kastat sig öfver
sitt rof, hans följeslagare voro honom hack i häl och inom
några sekunder uppstod det förfärligaste buller i förstugan.
Erika och Gabriella, resklädda, störtade ut med ljus. Petter
Lindgren och en annan båtkarl, som under denna natt skulle
ha varit behjelplig vid flykten, deltogo i brottningen, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
