Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJuguandra kapitlet.
Till offer skrider strax den vilda
Oblidkeliga häraden.
E. G. Geijer.
Inbäddad i gråsvarta töcken, uppgick solen den 1 oktober.
Alla gamla märken bådade en af dessa stormfulla dagar,
hvilka efterlemna rysliga minnen, såväl i blödande
mennisko-hjertan som på de ödsliga stränder, dit hafvet uppkastat sina
vunna segertecken.
Alla försök att fånga eller snärja de forna sälskyttarne
hade varit förgäfves. Så fort man trodde sig ha kommit
dem på spåren, voro de försvunna, och ända hittills hade
de på det mest otroliga och förslagna sätt gäckat rättvisans
efterspaningar.
Samma dag, hvars händelser vi nu gå att teckna, hade
Mårten jaktkarl, eldad af hämd och begär att visa hvad en
stark vilja och en stark arm i förening med list förmådde,
gått i förbund med länsmannen och hans handtlangare. Och
Mårten hade svurit en dyr ed, att han skulle fånga foglame
i deras egen bur, ty ehuru tjenstefolket blifvit uppsagdt och
hade flyttat och huset på Tistelön syntes alldeles obebodt,
trodde man sig dock med säkerhet veta, att mördame icke
ännu lemnat trakten. Hittills hade kronobetjeningen, af en
viss fruktan för sitt eget skinn, under nattetid gerna hållit
sig på vederbörligt afstånd från de beryktade lurendrejames
boning, men nu vardt, på Mårtens inrådan, beslut taget att
välja natten för det vigtiga förehafvandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
