Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarföre har du så brådt att få dig en man — kunde
du icke stå ut att vänta längre på Rosenberg? Jag tycker,
att jag just är skämsen för att du skall vara så lätt på trå’n
och icke kunna vänta på den, som både du och jag gett
löfte om dig.»
Gabriella rodnade starkt. »Jag vet icke», sade hon ej
utan förtrytsamhet, »hvarför pappa talar om det nu, då
pappa visst icke tror, att Rosenberg någonsin återkommer
och då dessutom det redan i höstas var slut på de tre åren,
som jag skulle vänta honom.»
»Och nu tycker du, att du gjorfet, när du har väntat
några månar öfver! Men än får du allt ge dig till tåls ett
tag, för, som sagdt, med jaktlöjtnanten...»
»Söte pappa, säg icke om det!» af bröt Gabriella.
»Amman och jag passa så bra för hvar andra — pappa kan
aldrig få bättre måg.»
>Plåga mig icke, barn, utan gå nu din väg och säg du
jaktlöjtnanten på mina vägnar, att jag har orsak att vägra
anbudet, fast jag tackar för äran — och så kan du säga,
att jag håller honom för en bra karl, som jag gema skulle
tagit till måg, om jag inte gett en annan mitt löfte!»
»Pappa, pappa», utbrast Gabriella gråtande, »hvem har
jag att tacka för detta? Birger och Erika ha lagt sig mot
min lycka. Hvad har jag gjort dem, att de vilja se mig i
evighet sörja bort mitt lif! Har det ej länge nog varit
ängsligt och bittert, och har jag ej tåligt väntat. Söte pappa,
låt mig ej förgäfves tigga om pappas samtycke! Aldrig blir
jag) lycklig, aldrig får jag en glad dag mera, om pappa
nekar det.»
»Och ändå kan det icke bli på annat sätt. Tror du,
barn, att jag hade hjerta att neka dig något, som stode i
min magt att låta dig få? Men Birger...» Här hejdade sig
den gamle och tystnade.
»Ja, Birger», utbrast Gabriella lifligt, »det är just han,
som ej vill det. Men hvarför vill han det icke?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
