Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Middagen var förbi, Anton som vanligt ute och
Haraldsson i sin kammare, der han tog sin lur på maten. Hvarje
ögonblick kunde jakten komma. Och sedan Gabriella
påtagit den vackra nya klädningen och flyktigt beundrat hur
den klädde henne, stälde hon sig med högt klappande
hjerta vid fönstret i sin kammare.
Nu voro alla tankar på Rosenberg förgätna, på allt,
såväl det förflutna som det framtida: endast kärleken och
Arve gåfvo lif åt de flygande pulsame. Men’tiden förgick,
hon hörde sin far gå i kammardörren och nu måste hon ned
för att slå i kaffet.
*Se här, pappa, jag har passat min nya klädning för
att ha något att roa mig med i ensligheten — tycker ej
pappa att den är vacker?» frågade hon och vände sig på
tå framför gubben.
»Åh jo, mycket vacker — det är bara skada, att du
icke fick visa dig med den i sta n. Men om du vill, skall
du få följa med på makrilldörje i qväll? Jag tar ett par af
karlarne med mig.»
»Det vore allt roligt, käre pappa!.Men nu är det så,
att jag väntar Lena hit: jag har lofvat att klippa till en
klädning åt henne.»
»Så så, det var bra — då får du någon att språka
med. Tratta nu litet konjak på resflaskan och lägg in lite
aftonvard, för jag har sagt till om båten!»
»Strax, pappa \» Gabriella vidrörde knappt golfvet. Allt
gick ju så förträffligt i lag. Och ehuru det var sant, att
Lena begärt få en klädning tillklippt, var det likväl icke
sagdt, att hon skulle komma just i dag, men gjorde hon
det, så finge hon väl lemna tyget qvar till lägligare tid.
Fortare än Haraldsson någonsin blifvit betjenad, var
allt färdigt och i båten. Under tillönskan, att Lena snart
måtte komma och roa hans skatt, reste gubben af, och
Gabriella stod på bryggan, vinkade med näsduken och ropade
»Adjö, pappa — välkommen snart hem!» Men hennes ögon
spanade åt annat håll och upptäckte äfven, sedan dörjebåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
