Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällaste aningar. Det skulle varit grymt, ja ovärdigt, att
göra en enda fråga vidare. Blott tiden kunde lösa det öfriga,
och han föresatte sig att icke åter blottställa sig för en så
farlig frestelse, innan de tre åren gått till ända. Att nu
vänta, om det än vore aldrig så länge, föreföll ju ingalunda
svårt, sedan han hört Gabriellas ljufva ord och sett hennes
rörelse — en sådan rörelse!
Han hade styrka att stiga upp och att under någon
förevändning gå ned till jakten för att ej öka den unga älskade
qvinnans förvirring och förlägenhet.
I sitt hjerta tackade honom Gabriella för denna
grann-lagenhet. Men det gick ändå icke så lätt att komma till
sinnesjemvigt: det var något så obeskrifligt underligt och
qvalfullt, men likväl ljuft, att hon hvarken ville eller förmådde
reda sina känslor. Dock ett insåg hon: att hon måste vara
merå försigtig. »Om Anton, om någon af» ... hon rodnade
och bäfvade vid blotta tanken att någon kunde få veta
hvad som förefallit mellan henne och Arnman, j ty ehuru
hon kände sig öfvertygad, att Rosenberg icke mera fans
bland de lefvande, så var hon likväl ännu hans. Men om *
han återkomme till hösten, vid tredje årets slut, då...
för första gången tänkte hon icke med glädje på sitt
bröllop: Arnmans bild trädde emellan. »O, de olycksaliga tre
åren!»7 suckade hon. »Men kommer blott Rosenberg tillbaka,
så blir väl allt godt igen och jag lycklig.»
Hon tvingade sig att tro på denna förutsägelse, men
det oroliga hjertat vågade protestera deremot, ehuru det snart
öfverröstades af pligtkänslan...
Då gubben Haraldsson vaknat och kom ut, fann han
Gabriella stökande i köket. Hon hade likväl icke längre >
varit der än sedan gubben tagit i låset till sin kammardörr,
men han behöfde tid att gå öfver förstugan — och nu hade
hon helt brådtom att tillse det kaffekokaren blifvit rigtigt
blankskurad.
»Hvar har du gjort af jaktlöjtnanten?» frågade gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
