Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först ha vi ännu långt till hösten — för det andra, om
Rosenberg icke skulle komma, får hon, åtminstone för skams
skull, skjuta upp tills vidare att göra annat val, och för det
tredje tycker jag, att Arnman icke öfverflödar med besöken:
han har ju ej varit här sedan i vintras, du mins, när jag
var inne åt Göteborg, kära Erika!»
»Det är grannlaga af honom», sade Erika, »isynnerhet
sedan han träffade dig, min vän, i Marstrand och hörde, att
intet bref kommit från Rosenberg. Få se om han alltid
blir lika återhållsam — det lär ej dröja länge, innan han
får veta, att vår väntan äfven denna gång slagit felt.»
»Det förmodar jag, att han redan vet, ty Lindgren
träffade honom i går i Göteborg. Men, för att åter tala om
Anton, så var det en besynnerlig händelse — jag har aldrig
förr hört omtalas, att man af sinne, eller rättare
sinnesskak-ning kan mista målet.»
»Det fins ju många sjukdomsanfall!» menade Erika. »I
ett så beständigt retligt tillstånd som hans kan väl
ingenting vara omöjligt. Jag vet snart icke hur vi skola bete
oss med den stackars olycklige.»
»Vi få framför allt akta, att han icke skär i hop med
far, som ibland icke är mycket klokare än den andre, men •
jag skall tala vid gubben, att också han må lägga band på
sinnet, ty att retas med honom duger nu mindre än förr»...
Samma dag om aftonen sväfvade tulljaktens flagga i
närheten af Tistelön, men den försvann snart åt annat håll,
ty Arve hade ej mod, icke ens håg att se Gabriella, minst ,
nu, då han visste, att hon mottagit den sista bekräftelsen på
sin förlust, och att denna vore afgjord, det trodde Arve fullt
och fast. Han hade ju sjelf varit om bord på fartyget, och
der erfarit, att icke minsta underrättelse, hvarken muntlig
eller genom bref, kommit från kapten Rosenberg.
»Hvad hon nu lider — hur många tårar flyta ej för
hans skull!» tänkte Arve, då han under den vackra
natten, som förenar maj och juni månader, i sin lätta jakt
gungade öfver de små lekande vågorna mot hemmets strän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
