Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar af hénties lidande. Hon var stark till kroppen, men
själens sjukdom blef långvarig.
Kapten Kocher sökte, liksom de Öfriga, att trösta henne
med sannolikheten, att Rosenbergs sjukdom troligen ännu
vid det ifrågavarande fartygets afgång ej tillåtit honom att
taga kunskap derom, och ännu längre fram på våren kunde
man hoppas underrättelser.
Gabriella tycktes ej älska att fästa sig härvid. Hon
ville hellre sörja Rosenberg såsom död, än åter genomlefva
dessa förfärliga skiftningar mellan hopp och misströstan.
Och kan hända härledde sig deraf hennes envishet att ej
vilja antaga någon tröst. Småningom vande hon sig vid att
betrakta sig såsom enka efter Rosenberg, och derföre blef
ej heller den andra stöten så känbar, då i slutet af maj
ett annat fartyg från Bahia ankom, äfven detta utan bref
och underrättelser.
»Jag visste det jul» sade Gabriella och en darming
på läpparne förrådde, att den sista gnistan af hopp slocknat.
»Jag sade er, att han var död.»
»Och jag påstår, att han icke är död!» utbrast Anton.
»Många orsaker kunna hindra honom att skrifva. Tappa
bara icke modet, du, Ella, för han kommer igen — så sant
jag lefver, gör han icke det!»
»Han kommer aldrig, aldrig!» snyftade Gabriella och
lät sin smärta hejdlöst utbryta.
»Jo, säger jag!» skrek Anton nästan i raseri. Hans
numera beständigt retliga tillstånd tålde inga motsägelser.
»Men du vill icke, att han skall återkomma — det är hela
saken.»
Gabriella upplyfte de tårfylda ögonen. Ett uttryck af
stum förvåning låg i hennes ansigte.
»Hvad är det du vurmar på?» frågade Birger med en
blick, som fängslade Antons tunga.
»Du borde blygas att lägga sten på börda!» hviskade
honom Erika i örat.
Men Haraldsson,^ den alltid grymme, råe Haraldsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
