- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
115

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig med att skonerten — så lågt assurerad — gick för fan
i våld, utan att man också skall ruinera sig på ...»

»Nå, käre pappa, tala icke så!» bad Gabriella och lade
smekande sin arm om faderns hals. »Icke skall pappa säga
så om skonerten, som Rosenberg förde.»

»Rosenberg eller någon annan, det är detsamma. Men
kom icke med ditt snick-snack, barn, när männer tala allvar!»

»Jo, pappa, det gör jag visst, ty jag har ej hjerta att höra
hur styggt pappa yttrar sig.»

»Så gå din väg och lemna mig i fred!»

Vid denna i kort och temligen kärf ton uttalade
uppmaning visade sig Gabriella i den grad nedslagen, att gubben,
alltid beherskad af sin svaghet för henne, började spetsa
läppen till ett leende, hvilket tydligen sade: »Blifqvar —
du vet ju, att jag alltid vänder åt det håll, hvarifrån du
säger att vinden blåser!»

Gabriella kände sin öfvervigt, men långt ifrån att
missbruka den, smekte hon sin fars hand med en ödmjukhet,
hvilken väl klädde henne; och då Haraldsson, för att göra
sin afgud till viljes, ej vidare yttrade sig i saken, föredrog
han att i tysthet förarga sig i sin kammare, der han också
hela dagen förblef ensam med sitt vresiga lynne.

»Jag råkade illa ut hos gamle-far!» sade Arve, utan
att likväl låta sig särdeles bekomma af detta missöde. »Och
om så ledsamt varit, att jag träffat honom ensam, hade jag
väl fått resa hem med oförrättadt ärende.»

»Han menar ej hälften så galet som det låter!» svarade
Birger. »I alla fall hade Erika och Ella icke släppt honom
utan att han tecknat på, men nu är det bäst som det var .. .
När göra vi oss klara till resan?»

»Så fort som möjligt — gerna i morgon dag.»

Birger gaf sitt handslag derpå, och nu var saken
uppgjord.

»Det är bra vackert, att herr Ammans gamla mor vill
åtaga sig rörelsen!» yttrade Erika. »Det blir icke litet be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free