Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, vädret är i dag särdeles gynsamt för lustfärder 1»
anmärkte Arnman med ett leende, som kunde kallas fint,
och härmed var han i ett hopp nere i slupen, då han först
rigtigt fick syn på fruntimren.
Vår blomstrande hjeltinna satt vid sidan af den ännu
alltid till utseende och ställning ädla, men allvarliga Erika.
Hennes sköna glänsande ögon sågo fritt, kanske till och med
htet stolt på den unge] jaktlöjtnanten, hvilken kände hennes
blickar skjuta rakt igenom rocken åt den sidan, der hjertat
finnes — de träffade »fläcken», ty den tiden fans icke all
denna förträffliga stoppning, som nu kan af hålla en
hjert-stöt. Emellertid lät vår vän Arnman icke bekomma sig,
utan sedan han, såsom en artig ung man egnar, bugat sig
för damerna, gick han, likväl på ett betydligt afstånd från
dem, i befattning med sin tjenstepligt.
På Gabriellas hvita panna, lätt skuggad af den lilla
svarta kastorhatten, brunno ett par små, klara röda fläckar,
enda tecknet, som blott för den uppmärksamma Erika
förrådde hennes inre rörelse. Men Erika hade märkt dessa
fläckar från barndomen, synliga endast vid någon starkare
känsla, såsom glädje, harm, oro, m. m.
Men Erika kunde ändå icke se in i sin älsklings hjerta.
Hade hon kunnat göra det, veta vi icke om hon kanske
ej rodnat en smula, då hon förvissat sig, att Gabriella
grundade sin seger på det dröjande ögonkast, som jaktlöjtnanten,
skickat henne. Gabriella gjorde sig ej samvete af att
till-räkna denna blick en viss icke obetydlig beundran för
hennes — skönhet.
Jo jo, Gabriella var icke öfver höfvan blygsam, då hon
bedömde sig sjelf.
Emellertid genomsöktes slupen i hvarje skrymsla, alla
korgar och lösa kappor vändes och för hvarje fotsbredd,
den farlige tulltjenstemannen nalkades den plats, der
Gabriella satt, desto hörbarare klappade hennes hjerta och desto
högre brunno de små fläckame på pannan. Men hennes
utseende var bekymmerslöst, och hon talade med Erika i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
