- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
23

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag tackar — jag hade väl egentligen tänkt att nöja
mig med sjöfogel till frukost, men efter herr kapten visar
mig den artigheten att bättre proviantera mig, så vore det
orätt att ej begagna sig af det, som bättre är.»

»Topp!» sade kaptenen, alldeles öfvervunnen, och räckte
handen åt löjtnanten. »I förtroende sagdt är herrn för god
att vara tullsn .. att vara vid det lägre tullväsendet, menar
jag. Det borde ingen hederlig karl med hjerta på rätta
stället.»

»Hur så?» frågade Arnman, och en stark rodnad lågade
på den ungdomliga kinden.

»Jo, derföre att det, rent ut sagdt, är förbannadt
futtigt att som en hund snoka omkring och lukta efter ett
köttstycke att sluka upp och kanske dervid få stryk efteråt
eller ock se det gå sig ur händerna, utan att vinna
någonting utom måhända snubbor af vederbörande.»

Rosenbergs ’ öppenhjertighet besegrade klokheten. Han
tycktes först känna detta vid Arnmans lugna, men kalla svar:

»Må hvar och en sköta den tjenst, för hvilken han
ansvarar, efter heder och samvete — följderna bli för honom
sjelf. För min del tror jag icke, att någon tjenst är
föraktlig. Tjenstemannen kan vanhedra sitt yrke på ett eller
annat sätt, men icke yrket honom.»

»Herr löjtnanten missförstår meningen af mina ord —
jag är ej van att mycket väga dem. Men då jag tyckte
herrn vara för god åt sitt yrke, var det åtminstone icke
meningen att säga en ohöflighet. Jag kan värdera en
person utan afeeende på hans befattning.»

»Då bör den också lemnas å sido!» anmärkte Amman.

»Mycket sant, men om jag yttrade något icke alldeles
på sin plats, får herr löjtnanten skrifva det på räkningen
af en sjömans vanliga öppenhet. Det var i alla fall godt
menadt. . . och låt oss nu dricka på saken, ty det kunna
vi väl för fan göra, fastän vi äro af skilda meningar.»

Amman lät ej förgäfves uppmana sig, och kaptenen,
som blef allt bätUe till möds, försäkrade, att han vid besöket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free