Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af torr mossa och en hop gammal tång, som låg spridd på
stranden, brann snart en liten klar eld, vid hvilken gubben
antände ett furubloss, som han lät upphemta från sin båt.
»Se så», yttrade han i så bestämd kommando-ton som
någon kapten på sittdäck, »belägg nu båtarne bredvid hvar
andra .. . Fäst du, Birger, blosset vid toften — det är bra
. . . buteljerna på slupsdurken, glasen pä främsta toften...
Alle man i båtarne . .. Klart till till aktion... Och nu,
kapten, ska’ vi prata ett förtroligt ord med buteljen. Så, låt oss
klämma till! Vi ha tulljakten här i rappet, och så na hundar
böra åtminstone icke vara med om mer än en.»
»Rätt så, fader Haraldsson! I är vid godt lynne i afton
— jag har aldrig sett er sådan.»
»Gubben yngs upp, när han är i sitt gamla element.
Det gör godt ända in i själen när ett roligt kap lyckas.»
»Skål, far. . . Birger, du får icke bli efter — gör mig
besked! Men låt mig nu för all del få höra hur det gick
när jakten lade till... var visitationen lång?»
»Nej, min själ, gick icke den lätt öfver! Han bröt så
tvärt af, att han nog hade väderkorn om, att det icke fans
något att anamma den gången.»
»Blef min lilla Gabriella rädd för besöket?»
»Rädd!» upprepade Haraldsson föraktligt »Hon är
dotter af en gammal sjöbjöm och låter icke skrämma sig af
mygg-bett. Hon var dessutom icke nere med sin fot, fast hon
allt var så nyfiken som qvinnfolken plä’ vara! men Anton,
som trodde, att de ville visitera jungfruburn, hade reglat dörrn,
så att fågeln fick sitta inne.»
Rosenberg log, uppmanande Birger, som satt mörk och
sluten, att anlita buteljen och lät derefter glaset flera hvarf gå
omkring laget. Men sista droppen var ännu icke tömd af gamle
Lutter, hvilken med välbehag rullade bussen omkring i munnen,
medan han i framåtlutande ställning hvilade på åran, då sakta
årtag hördes tätt bredvid, och innan något anrop skett,
hoppade en af jaktkarlarne midt i båten och frågade med skarp
röst: »Hvad ha I för er här ute midt i natten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
