- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
7

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sista befallningen satt han akterut i slupen, nickade vänligt
åt styrmannen och kommenderade: »Sätt af!»

Med långa taktmessiga årtag flög den lätta båten ut i
den nu fullkomligt mörka natten, men med säker ledning af
stället, der det sista ljuset försvunnit, styrde den unge
kaptenen mot kusten. Sedan våra sjömän en stund fortsatt
rodden, yttrade han sakta till dfen gamle matrosen:

»Lutter, tycker du icke vi skulle höra lommen snart,
eller menar du, att jag styr för högt?»

»Nej, kapten, håll rätt som det går! När vi komma
öfver udden, låter han nog höra af sig.»

Petter Lindgren, ledsen vid tystnaden och uppmuntrad
af kaptenens exempel, hviskade nu sin äldre kamrat i örat:
»Tycker icke fader Lutter, att vi hålla for långt ut! Vi ha
land strax i lä.»

»Håll mun, din kyckling!» blef gubbens lakoniska svar,
hvarvid Petter fann för godt att låta samtalet tills vidare
afstanna.

Sedan farden åter en stund fortgått utan af brott, hördes
hastigt ett genomträngande sorgligt skri, alldeles liknande
lätet af den sjöfågel kaptenen nyss nämde.

»Fall nu af, kapten, och styr efter ljudet... vi ä’ snart
på behörigt ställe! sade gamle Lutter, hvarvid han tog ut
bussen, satte fingrame i munnen och svarade med det
skärande ljudet af en fiskmås.

Emellertid lät lommens ohyggliga läte tid efter annan
åter höra sig, och Petter Lindgren kunde omöjligt afhålla sig
från att hviska till sin kamrat; »Fader Lutter, jag undrar
på er, som tjuter så — vet I icke, att när lommen så hörs
om midnattstid, härmar han de sjömän, som just då hälla
på att drunkna.»

»Det vet jag väl,» svarade gubben, »men det vet jag
också, att om du icke nu beslår din förbannade pladder-tunga,
så skall jag i morgon med daggen lära dig att midt på ljusa
dagen skrika som lommen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free