- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
159

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själen. »Kapten står ensam på vraket. Vi stötte på
Pater-nosterskären, och det är ju icke så långt dit. Besättningen
dref i storbåten, ända tills den kantrade här vid klippan.
Mina stackars kamrater», utbrast han gråtande, »ingen af
dem kunde berga sig. Nå, så öfvergåfvo de ju också kapten!
Jag ville bli qvar, men han sjelf kastade mig ned i båten.
Låt oss skynda! Ni har väl folk och båtar här?»

»Hå hå, vid Paternoster-skären!» upprepade Haraldsson
med detta isande lugn, som var otillgängligt för deltagande.
»Dit går ingen båt från Tistelön i sådan vestlig storm. Du
skall veta, pojke», tilläde han, i det han åter bortkastade
hatten, »att sådant vore vanvett.»

Med en åtbörd af förtviflan nedböjde ynglingen sitt
huf-vud. Det syntes, att han sjelf inom sig var öfvertygad om
omöjligheten att arbeta mot sjögången.

»Ja, det är ty värr ogörligt att komma ut i natt!» sade
Birger, men det hördes på rösten, att denna visshet grämde
hans manliga sinne. »Ingen mensklig kraft förmår framtvinga
en båt en enda tum mot en sådan öfverbrytande sjö. Du
måste tåla dig tills i morgon, min raske gosse! Då ska’ vi
försöka att hjelpa dig.»

»Men min kapten, hur skall det gå med honom — är
det omöjligt att komma ut i natt? Jag är stark: jag skall
arbeta, jag skall 1*0 så att blodet spricker fram under
nag-larne.»

»Det är fåfängt!» upprepade Birger bestämdt. »Berätta
oss nu huru det var med kapten och fartyget — kanske är
det icke så illa med vraket som det kan tyckäs. Vid
skeppsbrott är det ofta klokare att bli qvar om bord, i fall fartyget
icke genast sjunker, än att kasta sig i båtarne.»

»Hvad förde han för last?» inföll Haraldsson.

»Vi kommo med bjelkar från Westervik. Det var för
lätt last för vår granne skonare.»

»Åh, då flyter hon nog, om hon också arbetat botten
ur sig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free